Truro retur

Det blev stad idag – jag ville verkligen inte vakna i morse och stad kändes som en totalt sett lugnare dag än en vandring, oavsett längd. Tog tåget upp till Truro strax före tio och traskade nerför backen mot centrum. Turistinformationen skulle ha en stadsvandring klockan 11 och jag var framme med sådär 20 minuter till godo. Det visade sig att vi bara var tre som ville gå, men de körde ändå.

I sådär 1,5 timme gick vi runt på kullerstenarna och tittade på det ena huset eller det andra, och på katedralen från alla möjliga håll. Fick reda på delvis varför den är så inbyggd – den började byggas 1880 då Truro redan var en ganska väl utbyggd stad, och dessutom på samma ställe där det redan stod en kyrka, som inkorporerades i designen. Sedan har det också vuxit upp ännu fler hus runtomkring.

Det mest lysande med den här bilden också är solen. Men det är i alla fall katedralen från en annan vinkel.

Efter rundturen letade jag mig lite lunch. Hade gått förbi ett ställe med gigantiska färgglada maränger förra gången jag var i stan, så nu ställde jag siktet ditåt. Nu menar jag inte att jag åt bara en maräng till lunch, alltså…köpte först något annat jag aldrig provat men som var ett måste när man är här i Cornwall – en Cornish pasty. Typ en pirog med kött, potatis, lök och kålrot, tror jag hon sa. Och en maräng, naturligtvis. De hade inga sittplatser, så jag tog med mig det hela ut och gick till Lemon Quay, där man nuförtiden inte ser så mycket vatten alls. Förut var det dock en hamn, men floden är överbyggd nu. Däremot fanns det gott om bänkar. Och hungriga fiskmåsar. 🙄 IQ fiskmås är förmodligen ganska högt, för de är rätt lömska, de rackarna.

Giganto-maräng. Nej, bildvinkeln ljuger inte, den var sådär stor.

Pastyn var god, men marängen smakade mest bara socker. Vet i och för sig inte vad annars jag hade förväntat mig. 😂 Ingen fiskmås kom åt någotdera, däremot hade jag lyckats få massor med marängsmulor innanför tröjan innan jag var klar. Under tiden stod det en kristen snubbe och predikade om att Gud är lösningen på alla problem och att man skulle ta hand om sin själ och att alla är antingen man eller kvinna, och visste man inte det så var det för att man inte kände till Gud. Och hinduism var fel och ateism var fel, för det fanns exakt en Gud. Snacka om intolerant dravel. 😡 En dam gick runt och försökte dela ut flygblad i samband med dravlet, och hon kände nog på sig att det inte var så populärt, för hon frågade väldigt försynt om man ville ha en. Och jag hörde ingen som tackade ja.

Avgång för båten tillbaka till Falmouth var klockan 14 och alldeles i närheten så när magen var full gick jag dit. Vi fick först åka buss igen då det var lågvatten. Väl ute på båten blev det snabbt rätt kyligt, det blåste friskt och molnen såg ut att hota med regn. Dock droppade det ingenting. Själv satt jag i shorts och t-shirt medan andra huttrade klädd i jacka eller satt insvepta i dubbla filtar. Men hade jag haft en jacka med mig hade jag faktiskt tagit på den….😝 Vyerna var typ desamma som i förrgår, dock hade det stora skeppet försvunnit som kaptenen hade sagt.

Teodling. Tydligen är mikroklimatet här alldeles utmärkt för att odla te.

Mera båtar. Och några skarvar, på den gula grejen. De verkar ganska vanliga häromkring.

Pirater! ☠️😱 Men vi såg tydligen antingen för skrämmande eller för fattiga ut, för de körde bara vidare.

Ankomst kajen.

Ny vinkel på blå båt. 😁

Vi var tillbaka i Falmouth runt 16, och det kändes direkt varmare av att komma lite i lä från husen och all sten har säkert också sparat på sig en del värme. Gick till Indidog, en nyöppnad restaurang som ägs av samma par som äger boendet jag bor på, för att se hur det var. De ”ska” ha mat hela dagen, men när jag kom dit fick jag höra att de bara serverade kakor och kaffe då. Nåväl, fick väl offra mig på en bit kaka, då…och lite mintte. Läget är suveränt och de är snyggt inrett, men annars verkar de ha lite inkörningsproblem. Hoppas dock de lyckas lösa dem.

Gott, men inte riktigt mäktig nog för min smak.

Så nu var jag fortfarande hungrig. Tänkte gå tillbaka till Little Red Rooster, men var sugen på lökringar och det hade inte de. Hade gått förbi ett hamburgerställe som heter The Meat Counter flera gånger nu, men inte varit sugen på burgare (jag vet, bara det är konstigt, måste vara den där hemska på Heligan som spökat). De hade lökringar, så jag bestämde mig för att prova, speciellt efter att ha läst recensionerna. O.M.G. Bästa burgaren! Och väldigt goda lökringar. Läge precis på High Street och supertrevlig personal och bra musik på det. Fick inte direkt färre anledningar att flytta hit. Som tur är har jag tänkt mig ett besök tillbaka i Falmouth nästa vecka, då de ska ha tornerspel på slottet, så då kan det bli en sväng till med burgare också.

Jag är löjligt förtjust i de här vimplarna. Blir bara så glad av dem. 😁

Heisenburger och lökringar. Mums!

Då det var en skön kväll och energin inte var riktigt slut än så promenerade jag bort till stranden först innan jag gick ”hem”. Såg inte en enda anledning till att åka härifrån, faktiskt. 😝 Men imorgon så måste jag väl åka vidare. Har svårt att tro att Penzance, eller något ställe överhuvudtaget, kan klå detta, men vi får väl se.

Litet panorama med strandhytterna. Det regnade inte ikväll, så jag hade lite mer tid att fotografera i lugn och ro.

Inga anledningar att åka hem här inte…men ärligt talat är jag impad mest för att de pallade att paddla i de rätt rejäla vågorna som det var nu. Och inte för att jag kollade så noga, men deras badshorts såg torra/oplurrade ut…🧐😝

Scrumptious cyder

Började dagen med en lös plan om att ta båten till Truro och sen se vad jag kände för – stanna i Truro ett tag, åka tillbaka med båten eller åka vidare till Healey’s Cyder Farm. Healey’s var ett av måstena medan jag bor i Falmouth, så alternativet var att åka dit på onsdag då jag bokat biljett till museet imorgon.

Det var en lite disig och mulen morgon, men färden uppför floden var ändå inte alls dum. Jag föredrar ju mer hav före andra vattendrag, men det här funkade verkligen det också. Sen undrar jag bara hur många båtar det finns här egentligen – tyckte jag såg många i Plymouth men det känns som att det räcker med en av hamnarna här för att matcha det. Och jag ser fler hamnar hela tiden, speciellt nu uppför floden var det en efter en annan.

St Just in Roseland. En av mina många alternativplaner involverar en vandring hit.

Grådisigt men fortfarande vackert.

Musselfarm. Sådär 9 meter under de här bojarna växer musslorna till sig under 2 år, enligt kaptenen på vår båt.

King Harry Ferry.

”Arresterad” båt som visst ska bli frisläppt imorgon. Tydligen var det något som behövde åtgärdas.

Smuggler’s Cottage.

Då det inte var högvatten fick vi kliva av båten en bit söder om Truro och åka buss in till stan. Hade under tiden bestämt mig för att luncha där och sedan ta ciderfarmen – bättre att ha onsdagen öppen ifall man kommer på något annat roligt att göra.

Truro var inte så dumt det heller, även om jag nu mest bara virrade runt lite, tittade upp på katedralen och till sist hittade ett urgulligt litet café, Lilys of Truro, att äta lunch på. Innan dess gjorde jag även något som jag aldrig tror har hänt förut – jag var in på en chokladbutik och kom ut igen utan att ha handlat något. 😲🤒

Truro Cathedral. Fullständigt omöjlig att fotografera då den är helt inbyggd av andra hus. Tornen lutar *egentligen* inte inåt.

Har jag sagt något om vassa ordvitsar förut? 🤔

Macka. Och chips, för det måste man ha till. Och en giftigt grön god juice. 😋

Bokade sedan en taxi, via en app, så jag slapp prata med någon, ut till ciderfarmen. Det skulle kosta lite drygt 200 kronor, och lika mycket tillbaka, men det här var verkligen något jag ville göra och bussarna verkade inte gå någonstans i närheten av stället. Den dök upp efter några minuter och jag pratade lite med chauffören under de cirka 20 minuter långa åkturen. Han hade visst varit dit flera gånger själv, och sa åt mig att nu inte dricka för mycket cider…men det var ju det som var meningen. 😝

Efter att ha virrat runt lite och letat efter rundtursbokningen lyckades jag till slut bli inbokad på en fullständig rundtur som tar cirka 1 timme och 45 minuter. Vi började med att titta på ciderpressar, både den som används nu och äldre varianter, medan guiden berättade om hur man gör cider nu jämfört med tidigare.

Äldsta ciderkvarnen.

Förra kvarnen/pressen som var i användning hos Healey’s.

Nuvarande kvarn och press. Dock inte i produktion just idag.

Det har blivit betydligt hälsosammare, kan man lugnt säga…från början användes en åsna till att snurra runt ett kvarnhjul för att krossa äpplena, och ett par pojkar hade som uppgift att skyffla upp de äpplen som trillade utanför och lägga ner dem i kvarnen igen. Men det var inte det enda de skyfflade upp – det behövdes nämligen bakterier till cidern, och de som fanns närmast till hands var i det som åsnan lämnade efter sig…

Efter kvarnen skulle cidern pressas, och där dök ett annat problem upp. Först använde de granit som bas på pressen, men det var dyrt. Sedan provade de trä, men det sög åt sig cidern om man inte blötlade det innan och det var arbetskrävande. Sedan fick de den fantastiska idén att man kunde lägga på ett lager bly för att få en tät bas. Vilket hade den ytterligare fördelen att det gjorde cidern sötare. Sen gick det som det gick, och efter att många insjuknat med blyförgiftning blev det stopp på ciderproduktionen i sådär 10 år.

Ett par irländska bröder fick dock senare för sig att börja igen, så de köpte enkel utrustning och gick runt och köpte billiga äpplen de gjorde cider av, och så var det igång igen. Healey’s själva har dock inte hållit på så länge, utan ”bara” sedan 1980.

Sedan fick vi prova cider. De gör ganska många varianter så det tog ett tag, och då testade vi ändå kanske bara hälften. Resten kunde man prova i butiken om man ville. Först en mediumtorr och en mediumsöt scrumpy – den torra var godast. Namnet scrumpy kommer från ”scrumping”, dvs att palla äpplen. Sedan deras ”oak matured” cider, som fått vila i ektunnor ett tag innan de tappas på flaska, dels en från en ny tunna, dels en från en tunna som tidigare använts till whiskey. Whiskeysmaken kändes ordentligt på den senare, medan den från den nya tunnan blev min favorit. Deras Rattler, en ”cloudy” kolsyrad cider, som är storsäljaren fick vi sedan prova i vanlig och smaksatt form, men jag hoppade över en av de senare då den var gjord med jordgubbar. 🙄 Den med ananas och originalet var dock goda. Efter dem fick vi prova Cornish Gold som är en klar, kolsyrad cider. Den var lite tråkig i jämförelse. Vi avslutade med deras alkoholfria lemonad, som nog var bästa lemonaden jag smakat. Det är nu man skulle ha haft en extra resväska och någon som kunde bära den åt en, för de levererar inte till Sverige. 😔 Justja, det var med något jordgubbsvin där i mitten också, men det struntade jag också i. 😝

De som valt att gå den lilla turen fick nu göra annat, medan vi andra klättrade upp en trappa som snurrade runt en stor cidertank och upp ovanför lagret. Oj vad mycket cider. Och sylt, och sprit, och sånt.

Sprittunnor. De gör även en äppelkonjak och whiskey.

Vi gick sedan in till rummet där cidern fylls i flaskor och tunnor, etiketteras och paketeras. Dock hade det hänt ett missöde, för det forsade ut cider på golvet! 😱 Av färgen att döma kan det nog dock ha varit en jordgubbsvariant, så då gör det ju inte så mycket. 😝

Etikettering och packning.

Påfyllning i tunnor till pubar.

Alkoholmissbruk! Även om det skulle vara jordgubbssmak…

Det var enormt varmt däruppe, speciellt som det var en varm dag i övrigt också, så det var skönt att sedan komma ner igen och få åka runt på odlingarna i en vagn dragen av en traktor. Mycket äppelträd blir det. Skumpigt var det också, så att fotografera var inte helt lätt. 😂

Äppelträd! Har glömt hur många det var.

Ingen farm utan djur! Och getingar är fortfarande mina favoriter av djurbarn. 😁

Shirehästar, en ponny och åsnor fanns det också.

Och husen ser ju inte alls pittoreska ut…

Pegs! Loo pegs! Så fort jag ser grisar tänker jag alltid på en av mina favoritscener ur Name of the Wind av Patrick Rothfuss. 🐖😁

Klockan hade hunnit bli ganska mycket, så jag bestämde mig för att äta på plats, och dessutom hade jag en gratis dryck att hämta ut. Tog original-rattlern och beställde en supersallad med grillad kyckling. Den var HEMSK. I alla fall kycklingen. Hur den kunde vara både torr och seg förstår jag inte. Men resten gick i alla fall att svälja ner. Beställde en taxi till tågstationen och gick in i shoppen. Hade kunnat handla JÄTTEMYCKET men fick nöja mig med en pin. Den får i alla fall plats i väskan. Tror jag. 😝

Rattler. Salladen slipper ni se för den var ändå inge god. 😝

Taxin var tidig men jag kände inte att jag behövde vara kvar så vi åkte in mot Truro. Väldigt pratsam snubbe som körde, så den turen gick fort. När han hörde att jag var från Sverige var han övertygad om att jag var här för att plundra precis som vilken annan viking som helst. 😂 Jag tar ju mest bara foton, juh…📷