Tag Archives: Wales

Silly i Rhosili

Posted on by

Värmeböljor är tydligen allvarliga saker, inte bara för människor. Tågbolaget jag skulle åka med till London på måndag skickade mail igår kväll och uppmanade folk att undvika att resa på måndagen eller tisdagen då temperaturerna skulle bli så höga. De varnade för förseningar och inställda tåg och skulle behöva hålla en lägre hastighet för att minska risken för urspårningar. Dock kunde man få resa onsdag eller torsdag på samma biljett om man ville det. I teorin skulle det ju kunna funka, mitt plan går först 21 på onsdag kväll och jag *borde* vara i London strax efter 14. Men jag ville inte chansa på att det skulle fungera i praktiken.

Istället bokade jag om min tågbiljett redan till imorgon söndag, vilket jag fick göra utan avgift – woohoo. Hade något med covid att göra och gällde till september någon gång. Bokade en extra natt på hotellet i London – för 2500 spänn – men kunde inte boka samma rumstyp som jag hade de andra två nätterna så får förmodligen byta rum efter första natten. Försökte säga till i receptionen här att jag tänkte checka ut en dag tidigare, men det var tydligen helt ointressant. Okej då. Tror knappast jag får tillbaka några pengar heller, eftersom det är betalt via booking.com – det är väl såna här gånger man skulle ha bokat direkt med hotellet. Det brukar jag i och för sig göra, om inte priserna skiljer så mycket. Men inte den här gången.

Med all administration omhändertagen var det så dags för utflykt. Gissar att det inte blir annat än att sitta på rummet i London, så fick ju gå all-in idag istället, när det bli sista semesterdagen det går att göra nåt. Hade kollat upp bussar till och från Rhosili, som är Storbritanniens första område att bli utsett till ”Area of natural beauty” och har bästa stranden i landet. Det skulle gå en varje timme, och jag såg ut att vara i tid till den som skulle gå 20 över 10 ungefär. Kom fram till rätt gata, och såg en hållplats på varsin sida av vägen. Skulle tydligen åka från hållplats A, men såg ingen sådan märkning på någon av busskurerna. Tycker överhuvudtaget sådan märkning varit lite dålig härborta. 🙄 Nåja, jag kollade reseappen och busskartan och såg att bussen började med att åka uppför gatan, så då var det bara att gå över till andra sidan. När jag väntat en stund kom ett par unga tjejer (typ i min ålder, fast 20-ish) och undrade om det var rätt hållplats för att ta sig till Rhosili. Kändes som ett bra tecken att vi var på samma ställe i alla fall. 😁 Några minuter sent dök även bussen upp och vi jublade.

Resan ut gick utan några större problem, och vi såg en hel del djur längs och på vägen. Hästar, får och nötter. Ja, såna man får nötkött av. 😝 En ko/oxe höll nästan på att bli påkörd av en cyklist när den plötsligt blev utjagad på vägen av en ”kompis”. Såg fallskärmshoppare också, först en, sen två andra, och sen var de två plötsligt fyra! Kanske var skönt väder där uppe, så jag blev nästan lite avis.

Några minuter mer sent var vi sen framme i Rhosili. Fånigt fint egentligen – men jämför hur mycket grönare gräset var förra gången jag var där. Hade handlat dricka och nötter innan jag for ut, men sparade frukosten då jag ändå inte tänkte äta på bussen och hade minnen av goda lammburgare från sist. Inga burgare fanns det nu, men gott om caféer så jag behövde inte gå hungrig. Har snöat in på bacon-mackor på sistone så det blev en sån, den här gången modell större. Letade mig en hyfsat skuggig bänk och högg in.

Hittade också en broschyr över området, vilket var bra då jag egentligen inte hade gjort några planer alls. Tidvattnet var på väg ut vilket medförde att gångvägen ut till Worm’s Head skulle vara öppen, så det var ett alternativ. Lågvatten innebär också att vraket efter skeppet Helvetica blir synligt på stranden. Sedan kunde man också ta diverse vandringar runt Rhosili-udden, eller upp på Rhosili Down, eller genom ett gammalt jordbrukslandskap som National Trust återskapat, eller bland en plantering med solrosor. Försökte bena ut vad som skulle ge bästa fotona utifrån mängden energi jag kände att jag hade i kroppen, och kände i alla fall att det var överkurs att ge mig ut på Worm’s Head. Eller upp på kullen. Däremot ville jag fota wyrmen, så jag gick nedöver och tog lite pauser då och då. Hade inte tagit någon bra selfie (eller någon alls) på denna resa förutom med iFånen, så ville testa det också. När jag och kameran till slut var överens om hur intervallfototagning gick till blev det lite silliness (fånerier) i Rhosili…

Rhosili bay.
Helvetica från högt upp och långt bort. Ja, de där små träbitarna mitt i bilden.
Silly Liz i Rhosili.

Gick sedan ner till kustbevakningens lilla hus och såg att övergången till Worm’s head precis öppnat. Tänkte som sagt inte gå över själv, men man kan ju alltid fota andra som gör det. Hittade ett till bra ställe för mer silliness också. På vägen dit gick jag förbi solroslandet, men de skulle ha 3 pund i betalning för att gå in där och jag kände just då inte att jag hade energi eller intresse nog för det.

Worm’s Head.
Ser ni människorna där borta?
Här är en på närmare håll.
Panorama utan silly Liz. Tråkigt, visst?

Tog mig sedan lite lugnt och försiktigt tillbaka upp till parkeringen och caféerna och restaurangerna. Energinivån var låg och jag hade tänkt mig ner på stranden för att fota skeppsvraket – och det var VÄLDIGT långt ner. Gick in på Bay Café och beställde en club sandwich. Och så hade de brownies som såg så otroligt goda ut att jag tog en sådan också. Mackan tog en stund att bli klar, så jag tjuvsmakade lite på brownien innan….shhhhhh, säg inget. Efter första tuggan macka blev jag alldeles paff. Den SMAKADE ju faktiskt något. Och till och med gott. 😂 Tycker jag har blivit besviken nästan överallt på maten den här resan (förutom på Nando’s ❤️), men det här var riktigt bra. Och brownien var nästan lika god som den såg ut. 😁

Mumsig mat.

Gick sedan lugnt och försiktigt nerför den väldigt långa stigen ner till stranden. Var proppmätt och glad för att maten borde ha hunnit sjunka undan innan jag skulle upp igen – vilket jag redan gruvade mig för. Nere vid havsnivå gick det faktiskt att ta sig ut på lite fastare sand utan att få sandlådor i skorna, så jag satte direkt fart mot Helvetica. Dock var vraket rejält hemsökt av osaliga andar (läs barn) så det blev inte så mycket fotograferande som jag hade velat. Inte för att man hade fått något artistiskt snyggt foto ändå med alla tält, människor och vindskydd som var på stranden. Ska dock inte säga att det var trångt. Stranden är 4,5 kilometer lång och när tidvattnet är helt ute måste den vara 500-600 meter bred också. När tidvattnet är inne är den nog snarare bara några meter – det är väldigt långgrunt.

Helvetica. Inte mycket kvar av skeppet nu.

Tog av mig skorna och vandrade ut mot vågorna. Gick sedan en bit mot Worm’s head för att få med färre människor på bilderna, och vattnet var generellt rätt varmt faktiskt. Ibland kom det dock lite kallare vågor som svalkade skönt.

Worm’s Head från havsnivå, med solglittrande vågor.
Det var vågigt åt andra hållet också.
IFåne-selfie. 😁

Sådär en timme innan det skulle gå en buss hem bestämde jag mig för att försöka hinna med den. Backen upp såg helt helvetisk ut, speciellt i värmen, så jag ville ha gott om tid. Nästa buss skulle gå 1,5 timme senare, men det var ju ändå ingen katastrof. Först tog det ju rätt länge bara att gå in från vågorna till skeppsvraket, men där var det ännu mer action nu så ingen mening alls att fotografera. Gick in resten av vägen till stigen upp och försökte få bort all sand från fötterna innan jag stoppade ner dem i skorna igen. Började sedan gå – väldigt långsamt – uppför backen. Insåg att jag nog varit en av dem i allra sämst form nere på stranden – andra hade nog haft vett att låta bli när de insåg vad de skulle behöva ta sig uppför sedan. Svetten rann och stegen var långtifrån snabba, men till slut var jag uppe ändå. Och hade bara en liten uppförsbacke kvar till busshållplatsen. Blev dock förvånad att se att det bara tagit runt 20 minuter jämfört med de 30 jag ville ha på mig. Men jag var heeeelt slut, så tur att det är färdigsemestrat för i år. 😝

Nääääästan ända uppe. Att fotografera är en bra anledning till att få hämta andan en liten stund…🤪

Bussen var lite sen nu också, och ännu senare blev vi in till stan. Ungefär halvvägs blir vi stående i en kö av bilar som inte tar sig någonstans alls. Tydligen var det en annan buss på väg från andra hållet som behövde ta sig förbi först på något vis. När den hade passerat trodde vi att det skulle vara lugnt, men då kom det en husbil istället, som inte kunde köra förbi. Den hamnade till slut nos mot nos med bussen, och då började bilarna köra förbi allihop. Tills det kom en bilförare som inte tyckte hon kunde köra förbi, och då blev vi stående allihopa. Ingen tog sig varken framåt eller bakåt. Folk längre bak i kön blev irriterade och tutade, men till slut kom det en man som vinkade fram kvinnan som inte tyckte hon hade plats och det gick hur bra som helst. Skämt om kvinnor och bilkörning får ni lägga in själva. 😝 Efter mycket om och men fick vi även tillbaka husbilen i sin egen halva av vägen och proppen släppte åt bägge håll. Det var lång kö som vi mötte kan jag säga. Alla ville väl ut till Gower och stranden inför värmeböljan, och dessutom tror jag skolorna har tagit sommarlov.

Förutom den lilla spänningen hade jag nog kunnat somna på bussen, trots att klockan inte ens var 18. Fick dock en glimt av Three Cliffs Bay genom fönstret, och det kan definitivt bli ett framtida besöksmål. Det fanns med i idélistan redan inför den här resan, men man hinner ju inte allt. Roligt förresten när man känner igen ställen som man bara sett på bild förut. 😁 Såg ett slott också, som förmodligen var Oxwich, enligt var vi var på kartan.

Klev av bussen på motsatt sida av vägen där jag hoppade på, och hade sådär en knapp kilometers promenad till hotellet. Inte var det mycket fart på fötterna nu heller, och det var fortfarande varmt – det har tydligen varit runt 25 grader idag. Köpte lite matnyttigt på Tesco och tog sedan en dusch för att få bort saltvatten och sand och svett. Sen återstår det bara att sova och packa innan det blir bye bye Swansea. Förhoppningsvis på återseende någon gång.

Ny dag, nytt slott

Posted on by

Somnade rätt tidigt igår och sov rätt länge idag, och vaknade utan den huvudvärk som plågat mig under eftermiddagen igår. Vet ju att jag inte mår bra av att inte äta ordentligt, men….🙄 Kanske blir gammal och klok någon gång.

Planen för dagen då det bara skulle bli sådär 21-22 plusgrader var att åka till Kidwelly Castle och kika runt där. Ville också ta en sväng till Ferryside och se om jag kunde få något bra/bättre foto på Llansteffan Castle därifrån, men insåg att det ibland var lång tid mellan tågen och att det var bäst att prioritera Kidwelly, så jag köpte mig en returbiljett dit. Köpte macka att äta på tåget – ägg och krasse – vilket inte alls var någon höjdare tyvärr. Hoppade av tåget i Kidwelly och tog sikte på centrum av byn. Hade ingen mobilmottagning, men ett par vandrande kvinnor som också klev av tåget där hade varit där tidigare så jag följde efter dem – var inte i form att hänga med. 😝 Hittade en karta på en tavla i centrum och bestämde mig för att istället för att göra det enkelt för mig själv börja med att se om jag kunde hitta någon bra utsikt mot slottet, som ligger vid en å. Gick därför iväg åt motsatt håll och fick gå och gå och gå, innan jag plötsligt hamnade vid en väg och såg slottet i slutet av den. Det var en massa elledningar och hus och lite annat skrot i vägen, men med varsam zoomning och riktning på kameran så gick det att få ett bra foto ändå. 😁

Ett av mina bättre slottsfoton på länge, om jag får säga det själv.

Fortsatte nerför den vägen och hoppades på någon glugg i vegetationen så man kunde få något fler roligt foto, men där gick jag bet. De små öppningar som fanns gav inte utrymme till hela stora slottet. Enligt kartan i centrum skulle det gå att gå över ån längre upp också, men då jag fick tag i lite mobiltäckning insåg jag att den kartan visade ett mycket större område än jag trodde. Det var därför betydligt kortare att gå tillbaka samma väg som jag kommit.

Kom tillbaka till skylten med kartan och följde nu vägvisaren mot slottet. Tills det kom en annan vägvisare till en ”Castle walk”, som verkade gå mellan ån och slottet. Klart man skulle ta den också. Sikten upp till slottet därifrån var brant, så det blev inte lika bra foton, men det var ju roligt ändå.

Kidwelly Castle från slottspromenaden.

Sen skulle jag då på riktigt försöka hitta *in* på slottet också. Tyckte det såg ut som att jag var inne i en återvändsgränd, men det fanns en låg öppning i en mur som i alla fall korta jag kunde gå igenom, duckande. Gissar att mina bröder skulle fått vika sig dubbla ungefär. En sväng vänster efter det och uppför en liten gata, och där var slottet! Satt först och vilade en stund och tog lite fika innan jag gick in, för det som skulle kunna varit en promenad på 1,1 kilometer och 15 minuter blev för mig istället 3,38 kilometer och 55 minuter, inklusive fotopauser, då.

Verkligen inte snabbaste vägen till slottet. Men den var rolig!

Var förresten glad över att jag traskat runt lite i byn först, och uppe bland bostadshusen. Mysigt litet ställe, och dessutom höll de på med ”craft bombing”, där de satte upp hemmagjort alltmöjligt överallt. Det var stickat och virkat och målat och färgglatt överallt. Vissa människors trädgårdar var också oerhört charmiga, men jag gillar inte att fotografera dem då det känns lite för påträngande. Såg också till en svart katt på en hel del skyltar, tydligen är det en lokal legend som berättar att katten överlevt diverse katastrofer som hänt i byn. Någon levande svart katt såg jag dock inte – men däremot en vit.

Sånt här stickat och virkat satt ÖVERALLT. Tillsammans med målningar på trästycken, till exempel. I bakgrunden en metodistkyrka.
Kidwellys svarta katt.

Betalade in mig och köpte en guidebok också då jag gillade att ha en sån med mig på Oystermouth. Den här var dock större och fick inte plats i byxfickan men jag lyckades jonglera runt den och kameran ändå. I alla fall när jag inte behövde gå i smala läskiga trappor. Tog det lugnt och läste mer än jag fotograferade i början för att få lite överblick och förmodligen för att vila också. Det blåste i alla fall skönt och svalt idag och det fanns en del skuggade bänkar i slottet som var bra att sitta och läsa på. Egentligen hade man bara kunnat sitta där och läsa idag, faktiskt. Men sen blev jag sugen på Ferryside igen, kollade tidtabellen och kom fram till att om jag gick från slottet vid 14, kunde jag ta tåget till Ferryside, ha 35 minuter där, ta tåget tillbaka till Swansea och sedan hinna på Nando’s innan det blev för mycket folk där. Det gav mig ungefär en timme att plåta resten av slottet, så jag började kika efter trappor.

Enormt maffig ingång.
Slottet har en mur innanför den yttre muren, här är insidan på den inre muren med ett av sina torn.
Någonstans där borta bland husen var jag och fotograferade innan jag gick in.
Många ingångar till det sydöstra inre tornet. Och en bekväm bänk där jag satt ett tag.

Hittade en i ett torn som jag suttit och betraktat medan jag läste, men där fanns det inget annat än väggar att hålla sig i. Tror det hade gått finfint att gå uppför den trappan, men hade ingen större lust att försöka ta mig ner igen. Mötte några tjejer som var på väg ner och frågade om man kunde komma ut någon annanstans om man gick upp, men de förstod visst inte frågan. Valde att inte chansa utan gick ner de 5-6 steg jag hunnit klättra upp. Tog istället en annan, bred och fin trappa med ledstång att hålla i – som gick till samma mur och torn som trappan jag testat innan.

Inne i det nordöstra inre tornet.
Tron inne i det sydvästra inre tornet.
Vy mot sydöstra tornet och kapellet längst till vänster i bild.
Vy mot nordöstra tornet från gången uppe på den inre muren. Notera hålet i golvet till höger, där kunde man dra upp fällgallret från den norra inre porten.

När jag fotat runt från muren fanns det sedan en trappa upp i ett annat torn, där det åtminstone fanns ett rep intill mittkolonnen att greppa tag i. Första våningen upp var ett rum med välvt tak, och jag tvekade om jag skulle gå upp till nästa. Men så gjorde jag det ändå, och det var ett till rum som var nästan likadant. När jag tittade uppför trappan till nästa våning såg jag dock rejält med ljus, så jag hoppades att man kunde komma ut längst upp i tornet – och det kunde man!

De här rummen var inte lika spännande som på Oystermouth.
Men trapporna var lika branta.

Fotade lite och hade sedan cirka en halvtimme på mig att ta mig nerför trappan och ut från slottet. Trappan gick bra, mötte ingen så det var ju skönt, och jag hade inte särskilt bråttom varken ut eller ner till tåget efteråt.

Dock fortfarande värda att klättra uppför. Här är vyn från högsta tornet mot havet. Ser ni tåget därborta?
Slottets ingång och kyrkan i Kidwelly.
Fullt fokus på ingången – eller utgången.
Två avsnitt av den inre muren och två av de inre tornen.
Kyrktornet genom en skottglugg.
Den rektangulära byggnaden fungerade antingen som tingshus eller stall. Mellan den och muren fanns det latriner.
Kidwelly hade en stadsmur också, här är porten till den.

Tåget var någon minut sen och de gånger jag åkt sträckan tidigare har vi fått höra att vi behövde säga till om vi skulle kliva av i Ferryside, dit jag skulle nu. Resan dit var dock bara 6 minuter, och jag bommade att prata med konduktören innan jag klev på, så det var bara att hoppas på det bästa – han var inlåst i ett rum längst bak i tåget och jag hittade inget sätt att kontakta honom. Som tur var saktade tåget in, så jag gissade att någon annan sagt till och ville kliva av på samma station – men ingen annan klev av. Så där hade jag tur!

Men sen var visst turen slut. Gick ner till stranden i Ferryside, vilket bara var sådär 50 meter från stationen, och försökte fota slottet i Llansteffan. Men det var en hel del moln på himlen, och under de cirka 25-30 minuter som jag stod där så hittade inte solen någon jättebra lucka till slottet. Mig sken den dock på en hel del. 🙄 Nåja, det var behaglig temperatur och skön vind där, så inte helt bortkastat. När jag sedan klivit på tåget tillbaka till Swansea och jag tittade ut på slottet badade det så vackert i solljus. Förstås.

Vy ut mot havet från Ferryside.
Vy upp mot Carmarthen.
Llansteffan Castle. Ja det syns ju bättre än det gjorde på iPhone-fotot från tåget i alla fall.
Mind the gap verkar inte flyta från tungan lika lätt på walesiska. Kan tyvärr inte säga att jag varit medveten om att jag hört någon säga det…

Lade sedan in väskan på rummet innan jag knatade ner till Nando’s. Fick snabbt bord, beställde via nätet och fick kvickt mat också. God och stark mat. Kaaaanske blir det ett besök till innan jag åker härifrån. Fast om någon kunde uppfinna en teleportör som tog mig hem till Östersund direkt skulle det också vara lockande – jag ser inte alls fram emot de dagar som jag har kvar här nu. Imorgon tänkte jag mildra de spådda 23 graderna med att åka till Rhossili och hålla mig vid kusten, men hur jag ska fixa 26 på söndag är jag osäker på – har ju en bra bit till stranden ”hemifrån”. På måndag då jag ska till London ska det bli 29 grader här och FÖRTIOEN grader i storstaden. Visserligen har jag hotell nära Paddington, men jag kommer ändå behöva gå något kvarter. Och de varnar för att tågen kan behöva sänka farten för att inte få problem med heta spår. Så….teleportör, någon?

Trött, tröttare, Lizzan

Posted on by

Sviterna från gårdagen sitter i än. Jag spenderade första halvan av dagen med att göra klart gårdagens blogg då jag inte orkade det då. Gick bara ut en sväng vid 9 för att handla frukost.

Bokade in mig på middag på 28:e våningen och hade för avsikt att traska ner till marinan sådär vid lunchtid, och gå på museum eller något sånt, då jag ville ge min hud lite tid till återhämtning från all sol den fick igår. Jag har bra solskydd, men t.ex. händerna är lite svåra att skydda med all handtvättning som pågår nuförtiden – inte för att jag var bra på att kleta in dem förut heller.

Dock blev det inte som jag hade tänkt mig. 🤪 Såg i väderappen att det nu ska bli 38 och 39 grader varmt i London de dagar jag ska vara där innan jag åker hem. Hade lust att gå in på Yours-butiken och kolla ifall de hade några fler roliga kläder, men med sådana temperaturer lär jag inte behöva några. Förutsatt att AC:n fungerar på rummet lär jag nämligen knappt gå ut därifrån. Gick hur som helst ned på stan och fick med mig ett par svala mörkblå shorts därifrån. Hade hellre velat ha någon topp, men där är jag nog kanske för kräsen eftersom jag syr så mycket roligare toppar själv. Gick lite halvhjärtat in på ett par andra klädaffärer men där fanns det varken något som var snyggt eller stort nog. Kände inte för att släpa runt på kassen resten av kvällen så gick tillbaka till rummet för att slänga in den där.

Tog sedan en av världens tråkigaste promenader ner till stranden – den vägen jag gick efter att ha passerat centrum med alla butiker var bara hus på hus på hus på hus, och inte någon jättebra del av stan. Inte så att det kändes osäkert, klockan var ju inte ens 16, men det var bara allmänt tråkiga hus. Nere vid stranden blev det dock lite skillnad i alla fall.

Mumbles-tuttarna från stranden i Swansea.
Samma vy genom en båge under ett gammalt brofundament. Bron är borta men trapporna upp till den står kvar.
Det här kan vara en av de roligaste balkonger jag sett.
Vy bortöver stranden. Snubben mitt i bild kanske trodde det var bara honom jag ville fota, han hade gjort burpees lite tidigare innan jag gick förbi. Tyckte det var jobbigt nog att promenera i värmen, jag.

Drog mig bortöver stranden mot Grape & Olive där jag skulle äta, och det var i alla fall lätt att hitta då inget annat hus var ens i närheten av lika högt. Stannade till en stund på en bänk och tittade ut över havet, där det rullade in rätt rejäla vågor idag ändå. Hade jag inte haft långbyxor hade jag nog gått ut en sväng och blött fötterna. Får spara det till på söndag kanske.

Fick nöja mig med att bara lyssna på de härliga vågorna idag. Men vinden var i alla fall skön.
Dit upp skulle jag!
Nån sorts monument på strandpromenaden.
Ett till monument alldeles bredvid. Hittade ingen info, men letade inte jättemycket heller. 😝

Trodde att jag skulle bli tidig till restaurangen, men kom faktiskt dit ganska precis när jag hade bokat, 17:30. Åkte upp i hissen till 28 våningen och blev visad till mitt bord. Utsikten var ju finfin. Alltid något. Bordet var däremot jättesmalt mellan bordsbenen, så mina två ben tryckte hela tiden på bordets ben vilket var långt ifrån bekvämt. Servitören kom ganska snabbt och frågade vad jag ville dricka, så då beställde jag in lemonad och oliver som förrätt – restaurangen hette ju ändå Grape & Olive, och trots att jag inte ville ha vin kunde man ju anpassa sig lite efter temat. Sa att jag behövde någon minut till innan jag kunde beställa varmrätten.

Utsikten kunde man ju i alla fall inte klaga på.

Sen fick jag vänta, och vänta, och vänta. På de flesta andra ställen jag varit på så dyker ju någon upp så fort man tittar upp från menyn. Här tog det väl kanske 10 minuter innan servitören kom med oliverna (lemonaden hade jag fått tidigare) och då var han bara på väg bort igen utan att ta min beställning. Sa att jag var redo att beställa och bad om att få laxen. Menyerna lämnade han kvar.

Oliver och lemonad. De var nog det godaste under den här måltiden.

Nu var väl det här inte ett snabbmatskök, och jag var säkert lite extra grinig eftersom jag inte heller ätit någon riktig lunch, men maten tog sin lilla tid att få också. Tyckte bordet bakom mig hade fått sin mat mycket snabbare, men det var visst bara förrätten. Laxen smakade väl typ lax, potatisen smakade potatis och grönsakerna var inte så mycket att hurra för. Såsen smakade mest lite surt, men det kanske skulle vara så. Det fanns i alla fall salt och peppar på bordet så man kunde få lite mer smak på allt – men ska jag vara helt ärlig så smakade det i alla fall mer än gårdagens lunch.

Lax på smashad potatis. Kanske var nyttigt åtminstone?

Efterrättsmenyn såg väldigt lockande ut, men med den farten de inte hade varken i köket eller serveringen kände jag att jag inte orkade vänta på en till omgång med beställning och tillagning. Det hade ju som sagt tagit 10 minuter att lägga några oliver i en skål. Precis när jag var klar kom det dock in en stor grupp med människor som alla skulle ha något att dricka innan de gick in i rummet på andra sidan av bardelen. Satte mig så jag såg serveringspersonalen och väntade på en lucka innan jag bad om notan och betalade. Gav ingen dricks, vilket jag nästan alltid gör om jag har möjlighet.

Tog långa hissen ner och gick den lite roligare vägen genom stan upp till hotellet igen. Trots att jag tycker att jag gjort ingenting idag står stegräknaren på 14600 steg och nästan 10 kilometer. Och jag är fortfarande trött. Får bli en tidig kväll idag och så kanske det händer något imorgon. Måste väl passa på innan det bli över 30 plusgrader. 🙄🥵

Båtar i hamnen.

Ho ho ho, vilken dag!

Posted on by

Och jisses vad jag är trött nu – fast det var jag redan vid 17:30, så 21:15 är ju myyyyycket senare. Vaknade i tid i morse och hade faktiskt inga problem med motivationen att ta mig upp eller ner till frukost. Åt en väldigt god sådan med walesisk rarebit, bacon, ägg och tomat, där rarebiten hade en rejäl kick av senap – mums!

Rarebit är alltså den där brödbiten med ost på. Osten kan vara blandad med ale, den här var definitivt blandad med senap. 😋

Var sedan ute i tid till taxin som dök upp bra exakt 8:15. Dock hade chauffören fått order om att jag skulle till Llanelli, som bara är 17 kilometer bort. Istället skulle jag ju till Llanarthne (typ), som är 28 kilometer bort och i lite annan riktning. Som tur var såg jag GPS:en och kom på att dubbelkolla adressen. Chauffören hade aldrig varit i de trakterna tidigare, men med GPS och mina instruktioner så tog vi oss dit ungefär när det var tänkt. Sa till vid grinden att jag var där för ”falconry” och vi blev insläppta. Betalade de 54 punden, cirka 677 kronor som resan kostat och önskade chauffören lycka till med att ta sig ut och ”hem” igen. 😝 Själv hade jag instruktioner om att vänta på parkeringen, men när det kom ut en någorlunda officiellt klädd karl och undrade vad jag gjorde där fick jag instruktioner om att gå upp till rovfågelcentret. Han gick med en bit längs vägen och när jag började prata om fåglarna och han inte hade så mycket koll insåg jag att han nog inte var någon som jobbade med dem. Ringde därför rovfågelcentret och sa att jag blivit vilseledd och fick gå tillbaka till parkeringen igen.

Där satt Alex och väntade tillsammans med Boomerang, en tornfalk. Vi gick ut i en av trädgårdsdelarna och jag hann få några fina bilder innan Boomerang hittade något spännande – ett fågelben – på en sten och flög iväg med det. Och kom inte alls tillbaka som en boomerang. Det var tydligen mycket roligare att leka med det han hittat själv än att äta maten som Alex lockade med. 15-20 minuter senare fick vi dock tag i honom igen, men det kändes enklast att byta till en fågel som var lite mer samarbetsvillig.

Boomerang, tornfalk/kestrel.
Där borta satt Boomerang ett bra tag. Inte lätt att få pli på fåglar när allt man kan träna dem med är mat…och så hittar de något eget istället.

Näst ut på tur var Ozzy, en klippuv. Han trivdes inte på öppna platser, så vi gick in i skogen istället. Fick lite bra bilder på en stillastående uv, men det blev svårare när jag skulle försöka fånga honom i luften. Alex fick honom att flyga rakt emot mig och landa bakom mitt huvud på hans handske, men ugglor blir väldigt mycket större väldigt snabbt när de flyger rakt emot en… Varken jag eller fokusen på kameran hängde med riktigt, men helt misslyckat blev det ändå inte.

Ozzy, klippuv/bengal eagle owl eller rock eagle owl.
Ozzy i farten!

Som tredje fågel fick jag träffa Frodo. Han knäcker extra som ringbärare på bröllop. Håriga fötter har han också. 😁 Dock vet jag inte om Alex var sån fantasy-nörd, han verkade i alla fall inte tycka att mina sagan om ringen-kommentarer var så roliga. 🙄 När Frodo till exempel var lat och inte ville röra på sig sa jag att ”på det där viset kommer du aldrig till Mordor” – fast på engelska, då. Frodo ville också hellre springa än flyga, men när jag fick fota en dunderskön springsekvens så tyckte kamerans autofokus att bakgrunden var mycket mer spännande. Vi är inte heeeelt överens ännu. 😔

Frodo, en afrikansk gråuggla/African white faced owl. Vet inte om han är nordlig eller sydlig.
Spring, spring, spring… När han inte var på springtur satt han ofta och jamade som en grinig gammal katt. Mreow!
Här hade Frodo sett något läskigt och sprang och gömde sig. När man heter Frodo har man många fiender, som orcher och sånt. Fick senare se honom transformera till sitt smalare jag när han blivit skrämd av någon annan fågel som cirklade ovanför, men hann inte fotografera.

Sa sen hejdå till Frodo och fick träffa två av de nyaste tillskotten på centret. 2 stycken lappuggleungar, om jag minns rätt – glömde skriva ner. Huuuur söta var inte de här då?

Här är den till vänster i färd med att cirkla runt med huvudet sådär som ugglor gör. 😁

Fick sedan träffa ett till nytillskott. En 13 veckor gammal havsörn som de tror är en hona. Hon har dock inte fått något namn ännu. Väldigt gapig var hon också, då allt var nytt för henne än så länge. Fick vara med när de tränade henne på att flyga till handsken och hon lugnade till slut ner sig när hon fått i sig en del mat.

Havsörn/white tailed sea-eagle. 13 veckor gammal.
Maffig var hon.
Flygträning.
Mat?
Här tillsammans med Alex, dagens guide.

Efter det var min privata vandring slut, och jag hade resten av dagen till att göra vad jag ville på botaniska trädgården. En flygshow ingick i priset för min fotografering, och sedan köpte jag biljett till de andra två också. 😁

Första showen började bara sådär 10 minuter efter att jag var klar, så kameran fick inte vila så länge. Det var 4 fåglar i varje show, men det var inte alla jag fick så bra foton på. Eller något alls, i ett fall.

Nyyrikki, duvhök/goshawk.
Orchid, tornuggla/barn owl.
Atlantis, havsörn/white tailed sea-eagle. En vuxen version av ”babyn” jag fotade tidigare.
Också Atlantis.

Gick sedan ner till caféet och beställde en ordentlig lunch – visste att jag inte skulle klara resten av dagen på bara smörgåsar. Tog en Chicken Tikka Masala som serverades med ris – och pommes, förstås, vad vore brittisk mat utan friterad potatis? Inte var det kryddigt nu heller, men det var i alla fall mat.

Inte min lunch…
Min lunch! Men ungefär lika smaklös.

Gick runt lite i apoteksträdgården innan jag gick upp till fågelcentret igen i tid för nästa show som började 13:30.

Här hade jag varit med Frodo tidigare på dagen, men då hade jag inte så mycket tid över till växterna. Det hade jag knappt nu heller, i och för sig. 😝
Skylt och blommor. Det kanske märks att mitt intresse för detta inte är riktigt lika högt som för fåglarna…😂
Se något fint och fota det, det räcker väl?
Jag gillar oskärpan på min nya utrustning…skarpt! (sorry)
De jobbar hårt med återanvändning och återbruk här.
Humlorna gillade de här, det var minst 3 som surrade runt dessa blommor.

Av de 4 fåglarna i denna show var det en som inte ville visa upp sig över huvud taget. Busby, en ormvråk hade andra planer och höll sig i skogen där han jagade småvilt istället. Dock utan att fånga något annat än lite gräs. Till slut fick i alla fall fågelskötarna honom att flyga tillbaka hem igen. Flera vilda ormvråkar cirklade dock i närheten så det var ju inte som att vi inte fick se någon alls.

Ingång till rovfågelcentret. Riktigt sådär bra bild har inte jag fått med mig därifrån, men jag är glad ändå.
Fortina, pilgrimsfalk/peregrine falcon, som jagar efter en ”lure” som falkoneraren svänger runt.
Lily, minervauggla/little owl. Liten uggla med stor personlighet.
Hon pratade med oss i mikrofonen också.
Midas, kungsörn/golden eagle. Enormt passande namn då det funkar både på svenska och engelska. 😁

Då Busby var busig blev det inte så lång tid mellan andra och tredje showen. Jag gick ner till caféet igen och köpte en glass denna gång för att svalka mig lite. Trots att det skulle vara svalare idag så…var det inte särskilt svalt, och solen gassade.

Nämen en ananas kan man ju ha på taket.
Blommor.

Tredje showen var en av de bättre fotograferingsmässigt. Som andra nummer kom ett par glador – en röd och en brun – som flög i cirklar runt oss och faktiskt fastnade på några bilder – i fokus till och med. Ugglan Hector kom in som tredje nummer, han hade fått flyttat hit från Cardiff där han blev utmobbad av de andra fåglarna. Insåg då att jag faktiskt träffat honom förut! Kolla in andra bilden här: Sista dagen…

Meany, tornfalk. Lite mer samarbetsvillig än Boomerang.
Tornfalkar kan hovra för att spana efter sina byten.
Röd glada/red kite, är dock osäker på vilken av dem.
Bandit, brun glada/black kite.
Hade så fullt upp med att fotografera att jag inte har någon aning om vad falkonerarna gjorde, men eftersom fåglarna kunde fånga mat i luften gissar jag att de slängde upp den åt dem. 🤪
Hector, berguv/eurasian eagle owl. Alex som pratade genom showen kallade ugglor för korkade. 🙄 Det kanske är sant, men elakt sagt. 😝
De får vara hur osmarta som helst, de är i alla fall snygga.
Killegray, lärkfalk/hobby.

Efter den showen var det slut på fågelfotograferande, vilket kanske var tur. Hade börjat dagen med ett nytt tomt 64 GB minneskort som nu nästan var fullt. Dagstotalen slutade på 1945 bilder, men då är många av dem suddiga eller utan fåglar alls. Och några är på den botaniska trädgården utan fåglar ens i närheten. Gick ner genom parken då det var ungefär en timme till att det skulle gå en buss därifrån, och jag hade inte lust att betala för en till taxiresa. Helt ärligt så hade jag lätt kunnat gå runt bara i trädgården en hel dag och fotografera utan ugglor, för den här gillade jag!

Den här lilla dammen verkar vara högsta punkten i ett typ konstverk som går ner till parkens ingång. I bakgrunden syns domen till växthuset.
Vattnet slingrar sig nerför hela backen nästan till entrén. Jag kom ju in en annan väg så fick se allt baklänges.
Världens största växthus utan extra stöd till taket, tydligen. Väldigt varmt var det också, inte bara från solen, för det kom varmluft upp genom gallren i förgrunden. Jag gick ut rätt jättekvickt. 🥵
Sten, vatten, växter och lite imponerande arkitektur. Som ett Wales i miniformat.
Här nere tog vattnet slut – men mest troligt pumpas det vidare någonannanstans, eller tillbaka till toppen.
En annan fontän. Det stod två likadana sådana här på varsin kant av cirkeln.

Hittade en väldigt blekt skylt om bussar utanför ingången och hoppades att det var den som gällde. En stund före avgång dök det i alla fall upp en liten buss som skulle till Carmarthen, så det verkade funka! Hann dessutom precis med tåget mot Swansea därifrån, så jag kom ”hem” vid 18-tiden. Hemresan kostade 13,15 pund med buss- och tågbiljett, så bra mycket billigare än resan dit! Middagen fick bli mackor, mango och snacks då mitt hår som jag haft under hatt under eftermiddagen inte var i form till att vistas på restaurang. Inte hade jag tid med det heller, jag ville ju kolla bilder! Tog in 290 av dagens 1945 för att kolla närmare på dem, och över 150 av dem hade faktiskt en skarp fågel i bild när det var det jag försökte fota – tjoho! 🥳

Mummel, mummel…nä Mumbles, var det ju

Posted on by

Jag gjorde som jag hade tänkt! Fast inte riktigt som jag hade tänkt, för hur roligt hade det varit?

Det blev lite sent somnat igår, så då blev det sent vaknat idag också. Tog mig ut från hotellet strax före 11 och då hade jag inte ätit något ännu. Stannade till på kamera-affären och köpte mig en egen blåsbälg, men tyvärr var det en annan man som jobbade idag så jag kunde inte tacka han som hjälpte mig igår och säga att det faktiskt fungerat. Köpte mig sedan en bacon-macka på Greggs och gick mot busstationen. Bussen jag tänkt ta till Bracelet Bay var en halvtimme bort, men jag köpte en biljett i appen utan att aktivera den så länge. Hade inte suttit och väntat länge innan Open Top-bussen kom farande istället, och jag visste att den gick till samma ställe. Dock var den lite dyrare, och tar längre tid, men så får man ju lite bättre utsikt och svalare klimat på köpet. Hoppade på och löste biljett och klättrade upp till takvåningen.

Vroom, vroom!

Idag var vädret mulet, och runt 22 grader, men det kom knappt någon vindpust och kändes väldigt klibbigt*. I utomhusavdelningen var det dock skön fartvind och jag undrade nästan om jag faktiskt tagit med mig för *lite* kläder när jag inte hade någon riktig jacka. Det gick över så fort jag klivit av i Bracelet Bay och började gå tillbaka mot Mumbles. Första anhalten blev piren i Mumbles, som såg jättefin ut på håll men väldigt sliten och trasig ut på sina ställen när man kom närmare. Som tur är så håller de på att rusta upp den och byta ut trasiga plankor och dylikt.

Tyckte himlen var rätt tråkig när jag var där, men den blev rätt bra på bild ändå. Här är fyren i Mumbles och de två formationer som gett stället dess namn.
Pir med båthus och nöjesarkad och restauranger på landsidan.
Piren är 254,5 meter lång och det skulle ta en genomsnittlig snigel 53 timmar att ta sig längst ut på den. Allt enligt en informationstavla vid ena restaurangen. Jag var lite snabbare.

Likt Tenby har de även här en ny och en gammal bod för sjöräddningsbåten. Den nya boden innehåller en likadan båt som Tenbys nya också, en av Tamar-klass. Den gamla boden är till salu om man har lust med ett renoveringsprojekt, den såg rätt sliten ut. Sen får man nog också ett helt gäng högljudda grannar på köpet – zooma in på bilden nedan så ser ni.

Mine! Som det ser ut är det mest fiskmåsarna man måste slåss med om ägandet av det här båthuset.
Ramp ned från nya båthuset. Insåg nu att jag inte tog något bra kort på själva huset, men det var väldigt likt det i Tenby. Gissar det är någon standardmodell.

Från piren hade man också fin utsikt mot fyren i Mumbles. Namnet Mumbles är inte för att nån hade svårt att prata ut ordentligt, utan kommer från franskans ”mamelles”, som betyder bröst. Tydligen tyckte fransmännen att det såg ut som två bröst som låg längst ute på/utanför udden och det namnet fastnade.

Fyren. Tuttarna syns bättre på bilden från andra hållet – kunde inte stå på lagom bra avstånd för att fota idag.

Jag hade ju tänkt ta mig till slottet Oystermouth och kika runt där innan jag skulle ta bussen tillbaka, men då jag har hört att det var lag på att äta glass när man var i Mumbles så fick jag ju så lov att göra det först. Hittade en restaurang/glassbar när jag gått en liten bit, så det blev snabbt en paus. Lite svalkande var det ju faktiskt, och speciellt gott. Tog mangosorbet och mintglass med chokladbitar. Traskade sedan vidare med lite fotopauser.

Piren på håll.
Omnomnomnom.
Oystermouth Castle från strandpromenaden.
Tycker fler restauranger/barer/affärer/hotell/whatever borde ha väggmålningar som visar var de är, faktiskt.

Typiskt nog vill ju folk gärna bygga sina slott högt upp på kullar, så de har fri sikt runtomkring sig, så efter lite uppförsbackar var jag till slut framme vid slottet. Köpte min biljett och en broschyr med guidning runt i slottet och fick sedan fortsätta att klättra. I trappor. Men oj, det här slottet gillade jag. Massor med mörka rum och passager och fin utsikt när man klättrat upp på muren omkring. Fin innergård också med alla sina byggnader. Och i lagom intakt skick för min smak. Jag ska inte säga att det är mitt nya favoritslott, men det var definitivt väldigt trevligt.

Ingång till Oystermouth Castle.
Dags att trappa upp…
Alina’s Chapel, namngivet efter Alina de Breos som sägs spöka här. Jag såg henne dock aldrig, eller…
…nä, det var ju bara jag! 😁
Nä, nu trappar vi ner igen.
Kanske bor det vampyrer här också?
Är sjukt nöjd med hur nya kameran fixar såna här bilder med samma objektiv som jag använder till alla andra bilder – på den förra behövde jag oftast byta för att få till hyfsade inne-i-slott-bilder.
Älskar såna här passager. 😁
Äh, vi trappar ner lite till.
Hittade en uggla också! 😁
Vy över kapellet och numera besökscentret från södra muren.
Vy över ingången från östra tornet.
Kyrkan i Mumbles. Kyrktornet var till en början fristående och tänkt som ett försvarstorn, och byggdes innan slottet. Sedan byggdes det in i kyrkan.
Vy över Mumbles från slottets ingång. Vinden var snäll och friskade i en liten stund så man kunde se flaggan ordentligt.
Sidovy till slottet. Strax efter att jag tagit detta foto började det regna. 😁

Kom ner till vägen igen sådär en kvart innan bussen skulle gå förbi ut mot Bracelet Bay igen, och då hände nåt konstigt. Det började falla vatten från himlen! Har väl aldrig varit med om maken…🙄 Ärligt talat var det rätt skönt, men jag ställde mig ändå under tak för att inte vara jätteblöt innan jag kom tillbaka till hotellet – hade ju tänkt äta något först också. Åkte med ut till udden igen, tog några foton i det härliga ljus som blivit (och dessutom hade tidvattnet kommit in) och sedan tillbaka till Swansea centrum.

Limeslade bay, från open top-bussens övervåning.
Moln kan vara mycket mer intressanta än en helblå himmel, kan jag tycka. Det ger ofta bättre foto-ljus också, hade inte fått lika mysiga bilder från slottet med stark sol.

Hamnade tillbaka på hotellet utan att ha fått i mig någon mat, men dock efter att ha handlat lite snacks och dricka till kvällen. Bad receptionen att boka en taxi åt mig till imorgon och gick sedan ut igen för att äta. Siktade på Wagamama, men såg att ett kinesiskt ställe längs vägen hade öppnat nu så jag smet in där då det börjat regna mer igen. Kände mig definitivt inte rätt klädd för de tjusiga omgivningarna, men å andra sidan var det nästan tomt på gäster och personalen var väldigt välkomnande i alla fall. Beställde en stir-fry med kyckling med salladslök och ingefära, och hoppades att det skulle vara lite fart i den. Det var det inte. Hade man varit smart hade man ju frågat personalen när man beställde…🤦‍♀️ Halvvägs genom maten kom jag också på att jag nog hade sett min favoriträtt i menyn, men inte registrerat det. Man kunde få kycklingen i ”Kung Po”-sås också, och jag undrade för mig själv hur man skulle veta vad det var. Kung Po….Kung Pao är jag van vid att den heter, men är förmodligen samma. Ica kallar den ”Wokad kyckling med chili och jordnötter” och det bara måste jag ha som matlådor i frysen hemma. Så fort sista lådan är borta lagar jag nytt. Men nu vet jag i alla fall vad jag ska äta om jag hamnar där igen. Det var gott hur som helst, och inte sådär halvt gelé-artad sås som på puben i Tenby.

God men o-chilifierad mat.
Snygg restaurang.

Så nu sitter jag på rummet och skriver och kollar foton och hoppas att morgondagen också går hyfsat som planerat. Taxin ska komma vid 8:15 imorgon och det är nog bra om jag har ätit en riktig frukost innan dess så jag har energi till alla fåglar och foton. Och till att hitta rätt ställe till att börja med – när jag kom tillbaka från middagen undrade killen i receptionen vilken ”National botanical garden” jag skulle till…enligt taxibolaget så fanns det två. 🙄 Jaja, jag hittade adressen som visade sig vara den som var närmast i alla fall, så förhoppningsvis går det bra. Och taxichaufförerna brukar ju vara trevliga här, hoppas det gäller på morgnarna också. 😝

* KVAVT. Kvavt heter det ju, det har tagit mig över en vecka att komma ihåg det ordet!!! 🤦‍♀️

An Ugly, Lovely Town

Posted on by

Så beskrev poeten och författaren Dylan Thomas sin hemstad Swansea. Idag var det nämligen dags för mig att lämna en very pretty town, dvs Tenby, och byta bas för en vecka. Hann med frukost på hotellet som inte var något vidare bra idag, och sen var det bara att packa. Resväskan måste på något vis ha krympt och blivit tyngre, för det var mer ont om plats i den nu trots att jag inte tycker jag handlat så mycket. Lyckades ta den nerför de tre trapporna alldeles själv också, men det gick inte snabbt. Sen skulle man ju iväg till tågstationen också. Trodde jag hittat en smart väg utan så mycket uppförsbacke, men det visade sig att den vägen jag tänkte svänga in på gick på en bro ovanför den jag kom traskande på. Kunde dock skippa halva den jobbigaste uppförsbacken, men de höjdmeterna jag sparade där fick jag ta ändå eftersom jag virrade iväg för långt.

Var på stationen 40 minuter innan avgångstid så jag hade i alla fall inte bråttom. När tåget dök upp fick vi först stå och vänta 20 minuter på att tåget från andra hållet skulle nå stationen också – det var försenat. Vilket väl hade varit lugnt, men det var 24-25 grader varmt och AC:n på tåget bestod av att alla fönster var öppna upptill. Det funkade fint när vi rörde på oss, men mindre bra stillastående. I solen. 🥵 Nåväl, efter cirka 1,5 timmes åkande var vi framme i Swansea, och jag såg mitt hotell så fort jag kom ut från stationen. Gick in och sa att jag visste att jag var tidig men undrade om jag kunde lämna väskan åtminstone. Mitt rum var dock redan klart så jag kunde checka in direkt. Har definitivt inte lika fin utsikt från rummet här. 😂

Om man zoomar in riktigt, riktigt mycket, kan man se slottet i Llansteffan på den andra kullen från vänster.
Insidan av rummet är faktiskt riktigt snygg. Iechyd da! som det står på tavlan till vänster betyder typ skål! på walesiska. Därför drack jag en cider ikväll till bloggandet. Märks det? 🤪
Utsikten kanske lite mindre snygg. Kanske är det här Dylan Thomas menar med ugly town…

Kände mig lite rastlös och gav mig ganska snart ut på promenad trots värmen. Såg senare på kvällen att det blev runt 28 grader, så inte underligt att jag blev varm. Att utforska en ny stad lite lagom på måfå gick dock bra ändå. Började med att gå in på en kameraaffär då jag fått lite damm på sensorn på min nya kamera. Ni kanske har sett det på nåt av mina foton när jag glömt att ta bort det i efterhand. Mannen i butiken var enormt hjälpsam och försökte blåsa bort det med en liten blåsbälg, men jag hittade fortfarande damm på bilderna efteråt. Nu när jag kollat dagens bilder verkar det dock som att det bara är 2 dammkorn kvar, istället för 4 som tidigare.

Gick sedan vidare nerför stan och hamnade vid Swanseas slott. På andra sidan vägen fanns lite annan ögonfägnad i form av fontäner, vilket stans fiskmåsar har beslagtagit som plaskdammar. Annat roligt i stan var en hel del väggmålningar, och en bit längre ner hittade jag Little Wind Street som var väldigt färgglad. Kom sedan ned till vattnet och en hamn samtidigt som det hördes en rejäl smäll – det var inte jag, jag lovar! Kan ha varit någon båtmotor som small eller något. En stund senare såg jag hur polis och brandkår och allt möjligt stod där i närheten med blinkande lysen. Hittar dock inget på nyheterna om vad som hände.

Den mindre delen av Swanseas slott. Bilder på den större kommer senare.
Plaskdamm för fiskmåsar. Naturligtvis med ett Dylan Thomas-citat runt kanten.
Little Wind Street. Det finns en minigolfbana i ett av husen, säg till om ni kommer hit närmaste veckan så kan vi ta en match!
Mer sånt här! 😁

Traskade runt lite på måfå och hittade mycket fint att fota. Swansea Marina och området kring hamnen har likt Cardiff Bay fått sig en upprustning på senare år och arkitekturen är lite liknande – säger jag som inte kan ett dyft om arkitektur. Trodde mest att jag gillade grå slott i ruiner, men gillar tydligen också moderna hus med glaspartier och gärna en del färg också!

Gillar den här bro-stilen, det ser så elegant ut.
Roddbåtar.
Norsk kyrka finns det här också, inte bara i Cardiff. Där den har blivit till ett café har den här blivit till en förskola.
Bättre vy på själva kyrkan. Ingen fin flagga här dock. 😔🇳🇴
Jag ser havet! Men inte från mitt rumsfönster, det här är nog 1,5 kilometers promenad ”hemifrån”.

Dock gillade mitt lokalsinne inte alls den där delen av staden. Så fort jag tyckte att jag skulle ta mig till något visst ställe (som jag inte såg) gick jag åt helt fel håll. Och när jag väl gick åt rätt håll hände det andra saker. Kom till en bro, tog ett par steg ut på bron och tog upp kameran för att fota. Direkt startade en larmsignal och en mansröst sa ”move off the bridge”. Jag var av bron i ett nafs, jag lovar. Det berodde förstås på att det var en svängbar bro och en båt behövde ta sig förbi, men jag kan slå vad om att den som styrde bron satt och kollade och passade på precis när det skulle få bäst effekt. Eller så hade han låtit mig gå om jag bara hade gått över direkt. Hursomhelst hoppas jag att han hade roligt åt min reaktion. 😝

Bild i väntan på brostängning. Det var nät uppsatt på den delen av bron som inte svängde, därav de svarta blobbarna i bilden.
Skulle ha velat fota det här huset lite mer rakt framifrån så all symmetri och tjusigheter syntes bättre, men ville det inte tillräckligt mycket för att gå ut på sanddynerna idag. 😝
Båtar fanns det gott om. Det här är en annan hamnbit än där det exploderade tidigare.
Skulle behöva bättre ljus för att få den här att komma till sin rätt. Glömde kolla om det fanns någon information om den också. 🙄

Traskade runt lite till och kollade kartan noga för att inte gå så mycket åt fel håll. Hittade en till bro jag behövde gå över för att komma till rätt sida av vattnet, men nu hann jag inte ta mer än några steg mot den innan larmet började tjuta. Denna gång var det en kvinnoröst som sa åt mig (och de andra) att backa från bron. Nu var det lite bättre läge för att fota både bron och båten som skulle förbi i alla fall. Var sedan kvar i området en stund, så jag hörde att larmet för den där bron faktiskt gick riktigt ofta, så det var inte bara min otur. Eller tur, jag har sällan problem med att vänta när det kan bli någon rolig bild som resultat.

Båt och öppen bro.

Satt sedan en liten stund utanför det enda ställe i Swansea som jag varit på förut, nämligen National Waterfront Museum. Det besökte jag på en rundtur med Where When Wales för 6 år sedan och kan nog vara värt ett besök igen med lite mer tid. Kanske vore bra att skona min hud från solen någon dag, vi får se. Där utanför satt även Dylan Thomas som staty.

Dylan Thomas. Vet inte hur jag trodde att han skulle ha sett ut, men inte alls sådär i alla fall. Mindre grön till att börja med. 🤪
De gillar att måla på väggarna här.
National Waterfront Museum.
Vy från bredvid museet. I det höga tornet finns det en restaurang längst upp, ska försöka ta mig dit och äta någon dag.
Onödigt tjusigt hotell nuförtiden, tidigare var det huvudkvarter för Swansea Harbour Trust.

Gick upp genom stan igen då magen börjat vilja ha mat. Äntligen fanns det mer än pubmat att välja på, jag hade sett tre av de kedjor jag brukar kunna äta på medan jag gick ner mot vattnet och nu siktade jag på………Nando’s! 😁 Det var tidigt nog för att inte vara fullt, och de hade ENORMT bra AC därinne så det var riktigt svalt. Kan nog bli ett besök till innan jag far härifrån – och då ska jag testa lite starkare kyckling än medium. Nu brukar jag hetta upp den lite extra själv med stark sås till. 😋

Slottet hade hamnat i finare ljus när jag gick förbi den här gången, så det blev några foton till. Kände dock återigen lukten av någon som satt och rökte något exotiskt, och såg att det var en 40-årig man. ”Har du inget bättre för dig än att sitta här och röka?” tänkte jag. Och tänkte sedan till mig själv: ”Har inte DU något bättre för dig än att gå här och fotografera?” Och näe, det hade jag ju inte. Så det kanske inte han har heller. Men det luktar ändå inte gott. 🙄

Plaskpölen har ett vattenfall också.
Nästan hela det synliga Swansea-slottet. (BT-huset är en senare konstruktion. Tror jag.)
Plaskpöl till måsar, torn till duvorna – Swansea måste gilla sina fåglar. På namnet gissar jag att de har ett hav fullt med svanar också.
Ett så kallat ”pigeon hole”. 🤪
I närheten av hotellet. Bra med landmärken för en med något handikappat lokalsinne.

Hittade i alla fall lätt tillbaka till hotellet och ska väl snart försöka sova. Funderar på att åka till Mumbles och besöka Oystermouth Castle imorgon. På onsdag är det dags för ugglorna, och antingen får jag ringa taxi själv eller så kunde de boka åt mig i receptionen. Kan luta åt det senare…😝 Kan också hålla med Dylan Thomas om ”lovely town”. Den fula sidan kanske jag bara inte sett än, för det här verkar vara en kul stad.

Värme och böljor

Posted on by

Idag skulle Storbritannien drabbas av en värmebölja. Vissa var glada över det, andra tyckte som jag. Det jag dock var glad över var att jag redan var vid havet och att temperaturen här inte skulle bli mer än 24 grader, till skillnad från t.ex. London som skulle få över 30. Då det dessutom är söndag och det knappt gick att ta sig någon vart som jag ville åka till så blev det enklast att stanna i Tenby.

Tog sovmorgon efter gårdagens strapatser och missade frukosten på hotellet. När jag tog mig ut vid 11-tiden iförd mina ”hjälp, solen är elak”-kläder hittade jag dock en pub som inte var full och som serverade frukost. Jag beställde in en omelett med tomat och lök men jag tror inte de hade någon aning om hur man använde kryddor, ens salt eller peppar. Nåja, jag kunde salta och peppra själv, och det var ju mat i alla fall.

Jag saknar ord till den här bilden 😝
Smaklös omelett.

Gick sedan runt lite i centrum, kollade några butiker, tog ett eller två foton och hamnade på en bokaffär där jag köpte en bok om walesiska slott. Planen var nämligen att hitta en bänk i lite svalkande bris och skugga, och då ville jag ha något att läsa också. Gick ner mot hamnen och ut på halvön med Tenbys slott. Det tog dock ett tag att hitta den där bänken, då de flesta var i solen eller nästan övervuxna. Hittade två, men de var så skyddade från vinden att det var varmt där ändå. Och så luktade det illa. 🙄 En liten bit därifrån stod det dock tre bänkar precis vid gångvägen, med bra skugga, inget vindskydd och ingen vegetation som kliade en i huvudet i alla fall.

Gränd mot Normandie, där jag ätit ett par gånger.
Hamnen idag vid 12-tiden.
Gamla sjöräddningen, som numera tydligen är bostadshus. Kanske därför gardinerna är neddragna.
Nya sjöräddningen, med sin superfina båt (se nästa bild). Tack vare ett arv från en bonde på 3 miljoner pund när han dog var Tenby först ute med landets mest avancerade sjöräddningsbåt. Och då behövdes ett nytt hus också, men pengarna räckte till det med.
Finfin båt av Tamar-klass.
Nya sjöräddningen från sidan.
Man kunde även ta en båttur på en annan sjöräddningsbåt. Det hade säkert varit svalare ute på vattnet, men väldigt mycket mer soligt än i skuggan. Och så är jag fortfarande lite skraj över att bli sjösjuk igen. 🙄
Praktisk kaj för att kliva på båten. Traktorn kan köra längre upp på stranden (och gissningsvis även backa) beroende på hur långt ute tidvattnet är.
Stranden var riktigt populär idag. Här var den i alla fall fortfarande ganska bred.

Det var väl ingen jättebekväm bänk, men jag satt nog där i ett par timmar och läste boken och funderade på hur många slott jag skulle kunna besöka från Swansea nästa vecka. Bytte några ord ibland med folk som gick förbi. ”It’s gorgeous today, isn’t it?” tyckte någon. Svarade att jag trivdes bra i skuggan. Någon annan höll med om att det kanske var lite väl varmt, men ”Mustn’t complain”. Neeeejdå, inte alls klaga. Jag är bara så urbota less på att behöva kleta på ny solskyddsfaktor så fort jag klivit ur duschen ren och fräsch varenda morgon och få hud som känns som krita. 🙄

När jag hade kollat igenom boken och tittat lite i den jag köpte tidigare om kustvandringar började magen att kurra. Tog mig långsamt runt ön och först till toppen innan jag gick ner mot hamnen igen. Nu var tidvattnet inne och läget i alla fall hyfsat för ett ”Tenby-vykort”.

Prins Albert som av någon anledning hamnat här som staty. Tycker han ser lite mossig ut…
Rester av kärntornet från det normandiska slott som stod här. Tenby-borna fick höra från kungen att de kunde ta hand som slottet eller låta bli, så de lät bli, och använde istället mycket av stenarna till att bygga sina egna hus.
Hamnen strax före 16 idag. Stranden har blivit väldigt mycket mindre!
Lek från piren. Som man inte SKA göra, men…
Årets Tenby-vykort by Lizzan. Inte riktigt lika bra förutsättningar som för 5 år sedan, men det är ju rätt fint ändå. 😁

Hade sett en pub tidigare under dagen som hade thai-mat tillsammans med mer vanligt pub-käk, och då varken pizza eller hamburgare lät särskilt intressant så tänkte jag ge det ett försök. Kom dit runt 16 och då var det fortfarande väldigt lugnt och lätt att få bord – ingen annan var där och åt, även om någon drack. Trevlig servitör som trodde att jag nog skulle fixa deras starkaste rätt eftersom jag tålde kryddor hyfsat ändå, så jag beställde in en kycklingrätt med chili och thaibasilika. De något mildare rätterna hade kokosmjölk i sig vilket jag kan tycka är gott när jag är på rätt humör men det är jag rätt sällan och inte idag. När jag fick maten såg den inte jätteaptitlig ut, då såsen till kycklingen var lite tjock och halvt geléartad. Försökte dock ignorera det och smakade lite försiktigt för att se hur starkt det var. Smaken var i alla fall närmast perfekt. Precis på gränsen till hur stark mat jag tål, vilket jag gillar. 🥵 Men det var kanske tur att ingen annan satt i närheten av mig och såg hur tårarna och svetten rann ibland. 😁

Den här kocken kunde kryddor i alla fall!

Tackade och betalade och traskade ner mot stranden igen. Nu när solen inte var lika stark längre tänkte jag ge mina stackars fötter en spa-behandling efter allt jag plågade dem med igår. Tog av mig sandalerna, hissade upp kjolen och började plask-traska i vågkanten. Gick fram, och tillbaka, och fram, och tillbaka, och ville egentligen inte alls gå därifrån så det blev ett litet varv till. Lekte med tanken att gå upp till rummet och ta på baddräkten och gå ner igen, men det skulle bli så enormt många trappor – dels de tre våningarna på hotellet, men det är ungefär lika många höjdmeter från stranden till vägen. Så istället klättrade jag upp och hittade en bänk och kollade på ett par fiskmåsar som försökte plundra en soptunna medan fötterna torkade. Fiskmåsfötter har inget bra grepp på släta soptunnor, kan jag avslöja…den som stod uppepå hade problem med att försöka rycka ut en påse medan den som stod nedanför passade på att roffa åt sig de små godbitar som faktiskt föll ned.

Caldey Island och en strand som blev mer och mer tom. Och bredare och bredare igen.

Köpte sen en dricka och fotograferade lite av stadsmuren. Nu när bloggen snart är klar återstår bara att packa inför avresa härifrån imorgon. Tenby är otroligt vackert och jag kommer definitivt att sakna havet och utsikten utanför mitt fönster. Däremot ser jag fram emot lite mer variation på mat och restauranger som det borde vara i Swansea. Massor med möjliga planer har jag också, så det borde inte bli en tråkig vecka. Bara tråkigare utsikt från rummet.

Bilmur och stadsmur.
Five Arches. Den ursprungliga ingången är längst till vänster och syns inte på bilden. Placeringen gjorde att de som ville attackera staden behövde stå längs muren och bli bombarderade från ovan om de ville förstöra porten.

På tal om utsikt….så här har det sett ut från mitt fönster ikväll.

Vy mot Rhossili och Worm’s Head. Stenarna längre fram i vattnet är visst lätta att köra på grund på, speciellt när tidvattnet inte är så lågt som nu. När det är mörkt blinkar det en lampa där.
Caldey Island under månens vakande öga.

På återbesök

Posted on by

Idag hade jag ju rejält avancerade planer. Tror jag satt närmare en timme igår för att klura ut hur allt skulle passa ihop, och planen blev så här:

St Govan’s till Stack Rocks

Tåg från Tenby 9:42

Framme vid Pembroke Dock Rail 10:13

Buss Pembroke Dock Rail Station 10:25

Framme St Govan’s Head 11:12

Promenad till Stack Rocks

•  St Govan’s Chapel

•  Huntsman’s Leap (andra halvön efter St Govan’s chapel)

•  The Cauldron (på den lilla halvön efter Flimston bay)

•  Stack Rocks

•  Green Bridge of Wales

Avfärd buss Stack Rocks 16:06

Pembroke Dock Rail Station 17:08 (eller Pembroke Castle 16:56)

Tåg till Tenby 17:12 eller 19:13

Näääästan allt klaffade – och så gjorde jag en liten sen ändring. Det HADE ju kunnat vara smidigare att gå från andra hållet, eftersom bussen först stannade vid Stack Rocks innan den körde vidare till St Govan’s…MEN. En stor anledning till promenaden var ju att få lite mer tid till att fota Green Bridge of Wales, och så tidigt på dagen skulle jag få motljus. Om jag sparade det till slutet istället skulle solen ha hunnit runt. Ja, jag tänker mycket, och ibland blir det till och med bra. 🤪

Började med att sova lite halvtaskigt, så jag hann lyssna på typ 1,5 timmes ljudbok mitt i natten. Sedan var det jättelätt att somna om när väckarn ringde, men tog mig till slut upp, in i duschen, ut därifrån igen och sedan ner till frukostbordet (med kläder på). Det var spått en varm dag så jag kände mig lite överklädd i mina långbenta vandringsbyxor när många av de andra kvinnorna här gick i lätta sommarklänningar. Handlade en macka, cola och vatten och lite godis innan jag knatade vidare mot tågstationen och funderade på om jag skulle orka släpa dit resväskan på måndag – får väl se hur pigg jag är då. Det borde i alla fall gå att undvika den värsta uppförsbacken.

Tåget var på plats när jag kom dit och vi kom också fram till Pembroke Dock tidigare än schemat, så det var inga problem att hinna med bussen därifrån. Dock hade jag insett att jag inte skulle hitta någon toalett förrän tåget hem om jag gick enligt min plan, men om jag åkte med till nästa strandhållplats skulle det finnas en där. Kände mig också rätt pigg i kroppen, tån gjorde inte ont och kängorna brukar kännas bra bara man kommer igång även om de inte är så sköna att sitta stilla i. Bestämde mig därför för att ta den 1,5 kilometer långa extra promenaden från Broad Haven för att i alla fall kunna starta vandringen så bekvämt som möjligt.

Med på bussen fanns dock en väldigt pratsam kvinna som verkade vilja få mig att ändra planerna. Hon brukade åka den här bussen ofta för att åka och simma, och hon tyckte att det var ”very far” att gå från Broad Haven till Stack Rocks som jag tänkte göra. Och att det var dubbelt så långt från Broad Haven som från St Govan’s. Såpass mycket hade jag dock studerat igår att jag visste att det var 1,5 km mellan Broad Haven och St Govan’s, och 5 km mellan St Govan’s och Stack Rocks, längs leden. (Tack OSMaps för att ni har så bra vandringsplaneringsfunktion!) Jag har snittat runt 8 km per dag utan att egentligen ha gjort så mycket senaste veckan, så 6,5 kilometer lät ju inte så omöjligt tyckte jag. Men så gick jag ju inte i kjol och flip-flops heller.

De flesta andra passagerarna hoppade dock av vid St Govan’s och drog iväg åt varsina håll, medan jag var den enda som åkte med till Broad Haven. Började med ett toabesök och drog sedan på mig hatten och travade iväg. Efter kanske 50 meter behövde jag ta av mig väskan och ta fram kameran också. 😝

Vid Broad Haven. Här var det fortfarande molnigt vilket jag tyckte om.

Som tur är så har jag en enormt skön bärrem från Peak Design som gör att det är helt okej att ha kameran framme även under en lång promenad, så jag kunde vara redo att ta kort mest hela tiden. Startade rätt friskt och kom fram till St Govan’s Chapel efter dryga 35 minuter, och då hade jag gått lite längre än planerat eftersom jag gått ner till kapellet också och inte bara till parkeringen. Legenden säger att om man räknar trappstegen ner och upp så får man aldrig samma antal, så idag provade jag. Fick till 75 ner och 76 upp. 🙄 Satte mig på en sten i skuggan nedanför kapellet och åt min medhavda macka så jag skulle ha lite mindre att bära på. Tyvärr blåste det för lite och från fel håll för att det skulle bli några spektakulära vågbilder den här gången, så det var ingen mening att stanna kvar extra för att fotografera. Klättrade upp igen, hämtade andan en stund och traskade vidare västerut.

Vy ner mot St Govan’s Chapel.
Kapellet.
Utsikten.
Igår prins Charles, idag JAG!

En av sevärdheterna längs den här sträckan som jag bommade förra gången var Huntsman’s Leap, en smal klyfta i klippan. Legenden säger enligt Wikipedia att en jägare till häst hoppat över klyftan. När han vände sig om och såg hur stor den var ska han ha dött av chocken. Förmodligen såg jag den förra gången också, men tänkte inte på det i min hast att skynda vidare. Inte hoppade jag över heller, så jag överlevde både chock eller mer troligt fall.

Såg ingen annan som hoppade heller. Som tur var.

Man kan gå hela den här sträckan och säkert en bit till på grusväg, och man kan också om man vill ta lite mindre stigar som går närmare klipporna. Jag blandade lite både och, tog grusvägen när jag ville komma framåt och stigarna när jag hellre ville utforska. Tog en vilo- och godispaus när jag var ungefär halvvägs på min ursprungliga plan och hade 2,5 km kvar till Stack Rocks.

Lättgått. Men man missar mycket om man stannar på vägen.
Den där rackarns kyrkan….behövde jag inte gå till idag. 🥳 Men vi körde förbi den när vi åkte därifrån – det tog 9 minuter med bussen att ta sig dit, så lång är vägen.

När jag sedan började närma mig Stack Rocks hade jag lite fler sevärdheter jag bommat förra gången. Eller egentligen bara en jag visste att jag hade bommat, men nu när jag var nyfiken fick jag också se Bullslaughter Bay med en stor klippa jag tyckte såg ut som en groda mer än en tjur, och Flimston Bay som man bara fick se från ovan då det häckade fåglar där som man inte fick störa. Om det var de jag fick med på kort är jag osäker på. Och till slut såg jag även the Cauldron, ett så kallat blow hole. Jag hade nog förväntat mig typ ett ganska litet hål i marken, kanske upp till 5 meter eller så, där havsvattnet ibland kunde spruta upp om det var häftigt väder. Jag… hade fel. 😭 Det var mycket häftigare än så, en rejäl krater där man kunde se havsvattnet längst ner och några öppningar genom klippan på vissa ställen om man fick rätt vinkel och vågade gå tillräckligt nära kanten. Jag är rätt feg men kunde se lite i alla fall. Här var det dock också enorma kontrastskillnader så det får bli iFåne-bilder därifrån.

Bullslaughter Bay. Ur rätt vinkel ser klippan närmast ut som en groda…enligt mig.
Vy in under en klippbåge i Bullslaughter Bay.
Flimston Bay.
The Cauldron. Tyckte namnet passade. Och ja, det är en människa där ovanpå.
Såna här fåglar flög runt och lekte i vindarna. Fick tyvärr inget jättebra foto på dem, men de har röda näbbar och låter lite som kråkor. Inte så konstigt, då de är alpkråkor. 😁
Det där hålet är ENORMT. Tills jag lyckas HDR-a fotona jag tog när en människa gick över där får ni bara tro på mig.

Sen kom jag fram till Stack Rocks och eftersom jag redan tyckte att jag hade rätt bra bilder därifrån sen förra gången stannade jag inte jättelänge. Den bländande solen gav inte direkt optimala förhållanden heller, eftersom det blev nästan direkt motljus. Följde sedan kusten bort mot Green Bridge och fick se den från fel håll och ovanifrån. Det går en stig ut på den, men aldrig nånsin att jag skulle bege mig ut dit, det är inte mycket till marginal. Och dessutom brant. Kom sedan runt till ”rätt” sida, och ja, den var lika fin idag som för 5 år sedan. Trots att den tappade en bit under en storm efter att jag var där sist.

Stack Rocks i solen.
Fåglar på toppen av den större stacken. Dessa är ”guillemots”, en släkting till pingvinerna. Det syntes på hur dåligt de flög. 😝
Green Bridge ovanifrån.

Nu behövde jag inte rusa därifrån och upp till kyrkan i Warren heller, som jag sett både från bussen och från vandringen tidigare under dagen. Jag hade sådär 45 minuter på mig innan bussen skulle komma tillbaka till parkeringen vid Stack Rocks och hämta upp mig och ärligt talat behövdes det inte SÅ mycket tid. Inte när det inte blåste och blev fina vågor. Men lite extra fotograferade jag förstås ändå. De små vågor som var gjorde fina mönster över några stenar som stack upp, och jag tyckte att den i nedre högra hörnet på bilden ibland såg ut som en bläckfisk. 🐙

Klassiska vyn. Notera det gulare området i övre högra delen på bågen, där satt det mer sten sist jag var här.
Ser kanske lite plågad ut här, men…skyller på solen i ögonen. 😇

Med 20 minuter till godo var jag på parkeringen och såg att det stod en fika-bil där som bland annat sålde glass. Det tyckte jag att jag gott var värd efter nästan 9 kilometers promenad, och så snabbt som den smälte i solen var det inga problem att hinna äta upp den heller. Vädret hade ändå känts okej under dagen även om molnen försvann rätt kvickt. Det blåste åtminstone kallt och skönt. Bussen dök sen upp prick enligt schemat, fastän chauffören varnat för att han kunde bli sen. Men jag var ju inte den enda som skulle tillbaka – även om jag var den enda som skulle från Stack Rocks. Bussen har egentligen en väldigt fin tur där den plockar upp folk från allehanda fina ställen runt Pembroke, men det går ju inte direkt snabbt. Vid ett ställe var det vägarbete och när jag såg det tänkte jag att ”där for mitt tåg”. Jag hade ju nämligen bara 4 minuter mellan bussens planerade ankomst till tågstationen och tågets avgång, och jag visste att det kunde gå åt skogen. Nu blev vi inte stående mer än kanske en halv minut, men det räckte. När vi kom till stationen såg jag att tåget var kvar, så jag tackade snabbt och rusade iväg. Men när jag kom till perrongen hade tåget precis åkt…😔

Det var 2 timmar till nästa tåg och inga bussar gick så sent så det var bara att vänta. Dock inte utan mat eller toalettbesök – och en chans att tvätta händerna på riktigt. Handsprit kanske tar bort bakterier, men det får en inte att känna sig ren. En kille som satt på stationen när jag kom rusande sa att det fanns gott om pubar och caféer i närheten, så jag försökte hitta någon. De gömde sig rätt bra kan jag säga. Tog till slut fram telefonen och såg att det skulle vara nåt kycklings-snabbmatställe i närheten och när jag tyckte att jag orienterat kartan rätt traskade jag uppför en gata. Och kom till en pizzeria. 🤦‍♀️ Nåja, pizza lät ännu godare så jag beställde en stark amerikansk pizza med pepperoni, svamp, lök och jalapeños där till och med pizzasåsen var starkt kryddad. Lånade toaletten och kände att nä, jag ville inte sitta kvar där och äta. Tog istället med mig pizzalådan tillbaka till stationen och åt där medan jag väntade en dryg timme till på tåget.

Trött men glad Lizzan som fått tag i god (stark) pizza.

När jag väl kom tillbaka till rummet stod stegräknaren på 23 791 steg, och klockan hade gratulerat mig till ett nytt rekord på antal förbrukade kalorier på en dag. Så mja, imorrn blir det nog inga stora ansträngningar, speciellt som det ska bli 24 grader varmt, knappt nån vind och strålande sol. Varken museet eller Caldey Island är öppet imorgon heller, men havet lär ju inte Tenby heller kunna stänga – om de inte gått kurs hos Hastings och förbättrat även deras stängningsförmåga.

Så här ser förresten mitt ”kontor” ut här på hotellet. 😁

Ändrade planer

Posted on by

Ibland blir det inte som man tänkt sig… Jag hade ju tänkt åka till Carew Castle och Tidal Mill idag, kollat upp bussar, ätit frukost och handlat fika och gått till hållplatsen i god tid. Dessutom kände jag mig klädd som en riktig solsemester-turist, för det är värmebölja på gång här och mycket sol och mitt skinn börjar vilja ha lite vila. Det skulle komma två bussar samtidigt, varav den ena, 360, var den jag skulle åka med. Det kom två bussar samtidigt, men den första var en minibuss och det stod inget på skylten fram men 387 och 388 var tryckt på sidan av den. Väntade medan de flesta klev på den andra bussen, men det dök inte upp någon tredje. Precis när jag kom på att jag kanske skulle ha frågat den första om det faktiskt var 360 fast i kamouflage så körde den iväg. Och då slutade skylten vid hållplatsen att visa att den var på väg in också…😔

Lizzan som solskygg turist.

Det gick ju som sagt inte så många bussar till det där slottet, så jag fick lägga de planerna på hyllan. Kunde kanske ha tagit taxi då det inte var jättelångt, men ärligt talat kom jag inte på tanken förrän jag hade åkt till ett annat ställe. Strax efter de där två bussarna kom nämligen en av säsongens nyheter, Open Top-bussen till Saundersfoot. Hade tänkt åka dit på söndag (söndag, saunder, låter ju nästan lika) men nu kunde jag ju lika gärna göra det direkt.

Utsikten på vägen dit var ärligt talat inte så häpnadsväckande, då det var mycket skog, och då hjälpte det inte att sitta på övervåningen heller. Inte var det så spännande stopp mellan Tenby och Saundersfoot heller, då bussen inte stannade en enda gång varken på vägen dit eller tillbaka. Så det där med hop-on-hop-off föll lite på det. Dock lär väl en vanlig retur-bussbiljett kosta lika mycket, så är det en varm dag kan man ju hellre sitta i den svalkande brisen utan tak.

Hoppade av bussen och gick ner mot vattnet, och hamnade i hamnen. Rätt många båtar, inklusive en fin en på land som ska bli både museum, café, äventyrsbana och ha en bioduk. Det var dock inte färdigt än så man kunde inte gå in i den alls. Det fläktade rätt skönt när man var ute på piren, men närmare land och inne bland husen var det lite onödigt varmt tyckte jag. Köpte mig därför en pasty från Pembrokeshire Pasty Company och satte mig så långt ut som jag orkade gå. Gick sedan en sväng längs shoppinggatan och även här fanns det en hel del intressanta affärer. Om bara kreditkortet varit fullt och resväskan mer tom istället för tvärtom, så…🙄 Och sen ska man ju ha plats med grejorna när man kommer hem också, och inte ens där finns det utrymme över.

Hamnen med Saundersfoot i bakgrunden.
Liten strand på västra sidan av piren. Funderade ett tag på om jag skulle gå ut på den där udden.
Segelbåt. Fast med nedfällt segel. Och inte hörde jag någon motor heller, så förmodligen gick den på….magi? Eller kanske el.
Ung fiskmås som äter….fisk?!? Tror jag sett dem äta det mesta tidigare men vete sjutton om jag sett dem äta fisk…😝
Kajaker. De gick att hyra, men skulle jag prova något sådant skulle jag förmodligen hamna i tidningen. ”Swedish tourist lost at sea”, typ.
Fler båtar.
Strandsatt båt med stora planer på gång.
Saundersfoot huvudsakliga strand. Till nästa semester ska jag ha sim-tights och sim-t-shirt så jag också kan bada. 🥹
Det här ser också härligt ut, men misstänker att jag själv för närvarande är för osmidig för att ens ta mig upp till stående utan att trilla i. Och sen lär jag inte ens ta mig upp på brädan igen. 😂
”Extreme Ice Cream” 😂

Var egentligen på väg till hållplatsen för att ta bussen tillbaka till Tenby när jag såg en karta över Saundersfoot bay och att det skulle finnas lite fina utsiktspunkter om man följde kustleden åt andra hållet från Tenby sett. Jag hade lekt med tanken att gå ut på den västra udden enligt kustleden, men insåg att jag i så fall skulle behöva börja med en helsikes uppförsbacke och det kände jag inte alls för. Skyller på värmen. 🤪 Österut såg det dock fint och platt ut och på kartan syntes att leden gick genom några tunnlar istället för över backkrön, så jag skippade bussen och traskade iväg. Det var rätt skönt att bara gå en bit faktiskt, och inte stanna var 5:e meter för att fota. Och idag kunde jag faktiskt gå rätt normalt utan att halta också, trots att blåsan under lilltån bara blivit större – och det har blivit en blåsa till bredvid den stora. 🙄

Tunnlarna var för övrigt jättesköna att gå igenom, för det var jämförelsevis iskallt därinne. Men i den längsta var det också rejält mörkt. Kom ut efter den tredje och gick väl sådär 500 meter till innan jag vände tillbaka. Totalt blev det ”bara” 3 kilometer, men det var ju inte som att jag inte gått något tidigare på dagen också. Och det är klart att jag inte bara gick utan att fotografera nåt…😝

Nästa strandbit, Coppet Hall. Det finns otroligt många jättefina stränder här.
Vy mot Wisemans Bridge, en bit efter tredje tunneln.
Paddlare. Och inte den sorten som är i en hall med ett racket och en boll.
Tunnel av mellanlängd. Sval var den dock ändå, trots mer rejäla lysen än den längsta.

Tog sedan bussen tillbaka och letade mig lite riktig middag. Top Joe’s hade inte öppnat ännu, men Normandie hade i alla fall öppet idag – igår var det stängt. Hade varit sugen på att testa deras chili con carne, men just idag var det inte det jag ville ha. Beställde istället in en pesto pasta och vitlöksbröd till. Hade dock inte förväntat mig en hel baguette vitlöksbröd…och skulle nog ha sagt till att de kunde skippa den halva baguetten (icke vitlöks-) som ingick i pastan…😂 Fokuserade mest på att äta upp vitlöksbrödet, för det var helt klart godast. Pestopastan smakade som pasta med pesto brukar göra, dvs lite enformigt efter ett tag. Salladen och getosten hjälpte dock. Trivs för övrigt bra på Normandie, det är ljust och fint och personalen verkar ha väldigt roligt på jobbet. 😁

Är det det här som kallas kolhydratladdning?

Efter ännu en sväng på närköpet intill för att köpa kvällsdryck (jag har ju inget kylskåp här så det går inte att bunkra om man vill ha något kallt) satte jag mig för att planera morgondagens äventyr. Om allting klaffar och jag inte missar tåg eller bussar så ska det bli ett återbesök längs den urtjusiga kuststräckan jag gick för 5 år sedan. Dock borde jag ha lite mer koll på läget nu så jag inte behöver gå 4 kilometer extra – det vet jag inte om foten pallar. Förhoppningsvis hinner jag istället utforska sträckan lite noggrannare den här gången, och kanske till och med få mer än 5 minuter vid Green Bridge of Wales.

St Catherine’s Iiiiisland

Posted on by

Jamen den här dagen gick ju nästan precis enligt plan. Förutom en rätt viktig grej, men det kommer mot slutet.

Var lite trött i morse så jag bommade frukosten och hann knappt ens köpa något innan dagens guidade promenad skulle börja 10:30. Inte hade jag exakt koll på var den skulle börja, och när jag gick ut på stan hade jag ingen mobiltäckning för att kunna kolla efter heller. Men det skulle inte vara alltför långt ifrån förra samlingspunkten, så jag gick åt det hållet och hittade faktiskt rätt ganska direkt. Hann också in på Tesco för att i alla fall handla lite energi inför dagen.

Vi var inte lika många som i tisdags kväll och guidningen var inte lika full av skratt heller, men det var i alla fall intressant. Igår i Pembroke-slottet pratade guiden om barbicanen vid stadsmuren här, och när vi stod här och tittade på den nämnde Marion den i Pembroke-slottet. Fick också höra att jag haft rätt när jag ”gissade” vilken av öppningarna som var den ursprungliga – 3 av dem är gjorda i efterhand då det blev mer viktigt att få ett bra flöde på folk än att stänga dem ute.

Maffiga blommor utanför stadsmuren.

Vi avslutade promenaden nere vid hamnen, och det jag borde ha tänkt mest på efter det var att hitta mig någon riktig mat. Men är det något jag behöver bli bättre på så är det att äta, så det gick inte riktigt som det skulle. Gick in på ett apotek för att köpa lite tvättlappar så jag hade något att torka fötterna med ifall jag gick ner i vattnet, och sedan råkade jag ta mig in till Tenbys marknad. Tyckte inte alls om lukten från matstället precis vid ingången, men det var säkert inget fel på den – det funkade bara inte för mig just då. Hittade ett ställe som sålde väskor, smycken och halsdukar, och trots att det absolut inte är halsduksväder så gick jag därifrån med en sådan. En mörkt turkos alldeles jättefin sådan. 😁 Måste passa på att handla halsdukar när jag är i det här landet då de som finns hemma antingen är för tjocka eller för tunna – och här är de inte ens dyra.

Men det där med mat gick sämre. Hamnade till slut på närköpet intill hotellet och köpte en macka med ägg- och majonäsröra. Vilade fötterna en stund och skrev klart gårdagens blogg medan jag väntade på att St Catherine’s Iiiiiisland skulle öppna för dagen. Tidvattnet var ganska omedgörligt, så de skulle inte öppna förrän klockan 15. Det var rätt varmt på rummet och solen sken, och på stranden nedanför var det folk ute och badade. Jag svidade om till shorts innan jag gick iväg till St Catherine’s och det var faktiskt superskönt väder. När jag hade gått över biten med sandstrand hade jag förstås nya sandlådor i varje sko, så jag hällde ut dem och borstade av fötterna innan jag började klättra uppför trappan till fortet.

Dagens andra utflyktsmål.

Som tur var hade jag tänkt till och tagit med mig kontanter ut, för det var enda betalningsmedlet som funkade just nu. För 5 pund fick jag fortsätta klättra uppför den ganska jobbiga trappan som var uthuggen av sten – men gjord för folk som är lite längre än mig, sådär 3-4 meter långa eller så. Efter att ha tagit mig upp blev jag i alla fall lugnad av att det inte fanns några velociraptorer på ön. Skönt! Fast i och för sig hade det ju varit spännande också.

Utsikt mot Tenbys slott(sruin).
This is a Velociraptor free workplace, står det på skylten. Det kan nog stämma, för jag såg ingen.
Ingången till fortet.

Fotade lite längs vägen (bra anledning att hämta andan) innan jag var framme vid fortet och klev in. Det var…inte alls vad jag hade förväntat mig. Ett rullande bildspel förklarade lite mer om fortets historia, där det från början varit ett fort men inte behövde användas. Kanonerna som de hade där kunde knappt ens avfyras, då tryckvågen från dem fick fönstren i de närliggande husen att vibrera sönder. Lagom till andra världskrigen hade de dock lite mer lättviktiga vapen som hade ett svenskt namn som jag nu glömt bort, och de användes faktiskt mot flygplansräder. Det var enda gången fortet använts defensivt. Resten av tiden var det delvis ett lyxboende för en rik familj, vilket förklarade varför det nu fanns kristallkronor (om än inte jätteflådiga) i taket. 

Rummen på den vänstra sidan av fortet, sett från det bortersta.
Sittplats med utsikt.
Krusidullerna i taket var till för att hålla putsen på plats bättre. Till på köpet hade varje hantverkare sitt eget krusidullmönster, så förmannen kunde se vem som gjort vad och kunde räkna ut ur mycket betalt de skulle ha. Eller vem som klantat sig om putsen föll av.

På 1970-talet blev det istället ett zoo, även om det aldrig fanns några giraffer där. Sedan blev det övergivet i 37 år, och så förfallet att det var knappt vandalerna vågade sig dit. Eller så tyckte de inte de kunde göra nåt värre. Från 2012 har en grupp frivilliga börjat rusta upp stället. Idag kunde vi besöka den övre våningen av fortet, i alla fall de delar som hade naturligt ljus. Den nya generatorn som var bara 3 veckor gammal hade precis lagt av så de bakre rummen var stängda för tillfället. Men en av volontärerna frågade oss som var kvar nära stängning om vi ville hänga med bakom och titta, i ljuset av våra telefoners ficklampor. Självklart!

Öppning för att skicka upp ammunition till takkanonerna.

Jag kan säga det, att det här gänget saknar verkligen inte idéer. Dels fanns det en god portion humor i bildspelet över öns och fortets historia, dels har de stora planer för framtiden, allt eftersom tid och budget medger. Taket ska bli åtkomligt igen, men då krävs det helt nya skyddsåtgärder (som t.ex. staket runt) som inte behövdes sist det var öppet för allmänheten. I de bakre rummen där det var lager för krut och ammunition har de tänkt ordna en utställningslokal för konst och en litet kapell för bland annat vigslar.

Allt som allt blev jag riktigt förtjust i stället. Får väl se om jag är tillbaka i de här trakterna om några år för att se hur långt de hunnit.

Sjöräddningen (den nya).

När jag klättrat nerför den jobbiga trappan igen tog jag av mig strumpor och skor och traskade ner till vattenbrynet. Vattnet var kanske inte jättevarmt, men efter en liten stund var det bara skönt att strosa runt i vågskvalpet. Under ön finns det en grotta/tunnel som går från sida till sida, och vattnet var tillräckligt långt ut för att det skulle gå att ta sig dit utan att bli särskilt blöt. De stora ljuskontrasterna gjorde dock att jag fick fotografera med telefonen om jag ville ha en bild som blev bra direkt. De från kameran måste jag lägga ihop i någon HDR-funktion för att inte antingen få svart grotta med blå himmel bakom eller synlig grotta med vitt i hålet. 😝

St Catherine’s från strandnivå.
Tunnel genom St Catherine’s.
Måsspår.
Tenbys andra strand.

Efter lite mer trask och plask var det då det där med mat igen. Borstade av fötterna och gick iväg uppöver byn. Det doftade ljuvligt från den italienska pizzerian vid hamnen, men det såg också väldigt fullt ut, så jag siktade in mig på ett återbesök på Top Joe’s. Men när jag kom dit var det fullt där med. Virrade runt lite innan jag tänkte att jag väl kunde prova Domino’s, då, även om kedjerestaurangspizza inte lät riktigt lika lockande. När jag kom dit var stället nästan helt tomt, så nu skulle jag väl äntligen få mig lite mat. Studerade menyn en stund innan tjejen i kassan sa att om jag hade tänkt beställa mat så var det ingen mening, de var bara två som jobbade och hade en massa hämtmat att göra så de tog inte emot fler beställningar. Nämen….nähäpp, skit i det då. 🙄 Istället blev det ett återbesök på närköpet, ny macka och lite snacks till det. Sällskap hade jag i alla fall till ”middagen”, då min måskompis satt utanför och stirrade in genom fönstret igen. Hade jag trott att den faktiskt skulle bli en kompis och inte bara bli ännu mer aggressiv på att stjäla mat hade jag nog kunnat dela med mig.

Nästan ett klassiskt Tenby-vykort. Egentligen skulle tidvattnet ha varit inne för att det skulle bli RIKTIGT bra…😝