Efter att ha börjat packa lite och tagit en tidig kväll (och sovit dåligt) var det sedan dags att lämna Penzance och Cornwall. Utcheckning var senast 9:45, och mitt tåg skulle gå vid 12, så jag frågade om jag kunde lämna väskan en stund och hämta den sedan. Det gick bra, så jag traskade ut i Penzance. Hade ju aldrig riktigt flanerat runt *här*, eftersom det var så bekvämt att ta sig härifrån. Gick först till ”Edge of the World”-bokhandeln som jag åkt förbi med bussen ett par gånger och botaniserade i Cornwall-hyllan. Köpte till slut ett par guideböcker inför nästa resa hit. 😝

Gillade namnet och loggan så mycket att jag köpte en påse också. Tredje tygpåsen på två dagar, köpte en jag egentligen inte gillade på Geevor igår för att ha nåt att bära i, *sen* hittar jag naturligtvis massor med fina…🙄

Gick uppöver gågatan med alla butiker, men inget lockade. Sedan ner mot vattnet och tittade in i en presentbutik där det blev någon fler souvenir. Och på väg tillbaka för att hämta väskan såg jag ett ställe som annonserade om lokal cider, så jag tänkte att *en* flaska borde jag ju kunna få med mig hem i alla fall. Valde min favorit från Healey’s, deras oak matured.

Urkass bild på Egyptian House i Penzance som jag gick förbi. Det är rakt, men kunde inte få bra nog vinkel till det, så jag tog ett lodrätt pano. Blev sådär. 😝

Hämtade resväskan och tog mig till tåget i relativt god tid, klev på och hittade mitt säte i första klass – brukar inte boka det men nu hade jag fått ett bra deal och kan ärligt talat säga att det var jätteskönt. Hade en singelplats med bord, kunde sträcka ut benen framåt och resa på mig närhelst jag ville, laddningsplats för telefon/iPad och dessutom kom de och serverade snacks, dricka och smörgåsar minst en gång i timmen. Fast de hade ingen choklad.

Efter sådär 5 timmar var vi framme i London. Jag hade förbokat taxi från Paddington till hotellet och chauffören *ringde* när jag precis hade klivit av tåget. Så jag var ju till och med tvungen att svara. Kunde som väntat inte höra så värst mycket av vad han sa i oljudet inne på stationen, men fattade så mycket att han stod och väntade vid taxiranken för förbokade taxibilar, ganska långt fram. När jag kom dit var det bara två bilar där, så det gick ju bra att hitta rätt. Men nästa gång ska jag till liiiite mer än 4 minuter mellan taxitiden och ankomsttid för tåget…😝

Så hotellet. Dörrvakten kom ut och frågade om jag ville ha hjälp med väskorna nästan direkt jag klivit ur taxin – jag har nu midjeväska, ryggsäck, stor resväska och en canvaspåse med lite souvenirer och såg väl inte helt smidig ut. Men det räckte att han öppnade dörren åt mig. Checkade in två gånger om då jag har två separata bokningar här – två vanliga nätter och ett lite lyxigare paket lördag till söndag. Jag ska dock slippa packa, flytta ut väskan och in på ett nytt rum, så hoppas att det funkar. 😝

Kom upp på rummet och det är STORT. Och SVALT. 😁 Båda delarna var väldigt välkomna nu. Sängen är dessutom gigantisk.

Genom att lägga mig tvärs över sängen och känna efter tror jag att den är cirka 180 cm bred. 😁

Har ärligt talat inte trivts sådär jättebra på Cornerways i Penzance. Rummet var ganska litet, sängkkläderna av något syntetmaterial och sängen smal och med fjädrar som lät ”sproooooiiiiiiing” när man rörde på sig. Sen kände jag mig inte helt bekväm med alla kristna symboler heller – bibeln låg framme och inte i en låda, i korridoren hängde kors och i frukostrummet var det som ett litet altare med jungfru Maria och ett kors. En dam som bodde där samtidigt som mig gick dessutom på mässa en gång om dagen, och jag fick intrycket att minst en annan gäst också var religiös. Inte för att vi var många gäster, vi var aldrig fler än totalt tre, alla ensamresande, i frukostrummet och stället har fyra rum. Jag kände mig aldrig diskriminerad mot eller något sådant, och värden hade skrivit ett väldigt tolerant meddelande både på webbplatsen och i infopärmen, men jag kände bara inte att jag passade in där. Läget så nära buss och tåg var dock perfekt, förutom att det gjorde det så lätt att åka ifrån Penzance att jag inte hade någon anledning att stanna kvar i stan.

Shell-fie… Japp, jag köpte snäckskal bara för att kunna dra det skämtet…sorry. 😝

Dock hade jag inte ätit nog på tåget, tydligen, för jag var hungrig. K West som jag bor på nu ligger alldeles intill Westfield-shoppingcentret i London (alldeles intill = mindre än en kilometer bort), och där verkar de ha inte bara mina favoritaffärer utan även mina favvisrestauranger. Var sugen på att testa Nando’s igen, men Wahaca låg lite närmare så jag gick dit idag. Såg lika mycket folk på fem minuter som på en hel dag i Cornwall, kändes det som. Fick direkt bord och beställde mina favoriter. Dock hade de kletat på någon habaneromajonäs på majskolvarna som jag inte riktigt gillade. Riven ost på var också onödigt, tyckte jag. Smör och kryddor räcker gott för mig. Men annars var det lika gott som vanligt.

Wahaca-mat. Nom.

Fina handfat på Wahaca. Något sämre färg på väggarna. 😝

Gick sedan in på Westfield för att kolla läget. Det är STORT. Över 300 butiker och 70 matställen. Dock såg jag ganska snabbt Boots, dit jag hade ett ärende, och när jag gick ut därifrån – Hotel Chocolat. 😁😋 Plockade på mig det mesta jag kunde komma på att jag ville ha, så jag skulle slippa behöva tänka på choklad senare….ehmm….jamen ibland har man faktiskt annat för sig…och gick till kassan. Reflekterade inte över kostnaden så mycket, men jo, det blev nog rätt billigt ändå. Såg sedan på kvittot att jag hade fått 15% rabatt med mitt VIP-kort, som jag inte hade någon aning om var aktuellt. 😁 Med multiköpsrabatterna också fick jag runt 270 kronor rabatt. Ja, sa ju att jag bunkrade…😝😋

Undrar om jag klarar helgen på det här? 🤔